Färgglatt och varmt på årets första bal

Färgglada klänningar, svarta frackar, nervositet och glädje. Och givetvis en hel del vals. På lördagseftermiddagen var det dags för årets första abiturientbal.

Foto: Peter Jigerström

Linköping2015-05-23 18:57

Sexton grader och sol. Klockan närmar sig fyra. På Saab Arenas bakgård står par efter par uppradade. Andra har tillfälligt dragit sig undan för en sista stunds kontemplation inför vad som komma skall.

– Just nu är det lite kaotiskt. Och visst är jag lite nervös. Men vi har tränat, lärt oss och finslipat alla rörelser. Förhoppningsvis så sitter det nu, säger Emma Carling, iklädd en ljusröd skapelse värdig en rödamattan tillställning.

Fastern Caroline Carling,hjälper till med att få de sista detaljerna på plats på klänningen. Hon menar att sista minuten förberedelser hör en skolbal till för att allting ska kännas perfekt.

Balparet Sam Bardi och Vendela Dahlqvist väljer att slipa på dansstegen i stället.

– Jag tror att det löser sig. Vi satte åtminstone allt under repetitionen här om dagen, säger Vendela Dahlqvist. Sam Bardi flikar in:

– Det är klart att det löser sig, du behöver inte vara så nervös.

Och efter mängder av träning var det äntligen dags. I dubbla led ställde årets 179 par från Folkungaskolan, Berzeliusskolan och Fria Läroverken upp sig på gården bakom Saab Arena.

– Det är något färre par än föregående år. Jag skulle dock vilja säga att det är minst lika populärt att dansa abiturientbalen som tidigare. För många betyder det här mer än skolavslutningen. Mödan är värt besväret för de otaliga timmar de lagt ner på träningen inför det här, säger danstränaren Mikael Svelander.

Uppvärmningen var den välkända " Huvud, axlar knä och tå, knä och tå", som fick några att dra på smilbanden. Inne i sporthallen har de anhöriga redan släppts in och bänkat sig på läktaren i ett sorl av förväntan.

Dansen inleddes med en winervals, följt av en kejsarvals, ackompanjerat av Linköping Symphonic Band. Nervositet som eventuellt tidigare låg i luften bland eftermiddagens balpar, tycks vara bortblåst.

I en färgkavalkad av rött, blått, rosa, gult och turkost rör sig de välkoordinerade paren sig framåt över ishallens golv. Ingen specifik färg tycks ligga i tiden.

Under varje paus och andhämtning som ges, viftas det med solfjädrar av handskbeklädda händer. Det är varmt att dansa abiturientbal en varm majdag. En dag som de flesta kommer ihåg hela livet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!