Förvaltningsrätten ger familjen rätt mot kommunen – för andra gången.
Det är föräldrarna till ett barn med svåra funktionsnedsättningar som för andra gången har överklagat ett beslut från social- och omsorgsförvaltningen gällande personlig assistans. I den första rundan fick föräldrarna assistanstimmarna höjda från 17 timmar till 63 av domstolen. Något som kostade kommunen 1,5 miljoner kronor.
Trots att inget i vare sig barnets tillstånd eller familjens situation har ändrats så valde förvaltningen att utreda behovet av assistanstimmar på nytt. Beslutet blev en sänkning med mer än 20 timmar, från 63 timmar till 40 timmar. Den tiden utökades senare till 42 timmar och 56 minuter eftersom det uppdagades att förvaltningen räknat fel.
Föräldrarna överklagade återigen till förvaltningsrätten och har nu fått rätt. Social- och omsorgsförvaltningen och förvaltningsrätten är överens om att barnet behöver assistans all sin vakna tid. Det kommunen är oenig med domstolen om, rör det som kallas föräldraansvar. Alltså den tid som en förälder under normala omständigheter måste ägna åt sitt barn. Ju yngre barnet är desto mer tid anses falla under föräldraansvaret. I det aktuella fallet har barnet nu fyllt tio år.
När ärendet var uppe i domstol första gången var barnet sju år. Trots att barnet nu är äldre och föräldraansvaret därmed har minskat, enligt domstolen, så väljer alltså Linköpings kommun att gå emot den tidigare domen.
Domstolen skriver... "men nu är barnet äldre och föräldraansvaret borde rimligtvis därför ha minskat. Tillsyn all vaken tid kan inte anses vara normalt föräldraansvar."
Rätten skriver vidare att i det normala föräldraansvaret för en nioåring ingår att vara inom hörhåll för att kunna hjälpa till, men inte att vara i den direkta närheten för att avstyra faror. Domstolen kommer fram till att: "Detta innebär alltså att det inte ska göras något avdrag för föräldraansvar vid beräkningen av tiden för N N:s tillsynsbehov.
Det betyder att barnet enligt domstolen har rätt till personlig assistans under all sin vakna tid.
Efter domen har förvaltningen ändrat beslutet. I stället för beviljade 43 timmarna och 56 minuterna har familjen rätt till 69 timmar.
Barnets föräldrar är mycket kritiska till förvaltningens agerande.
– Det var väntat att förvaltningsrätten skulle gå på vår linje eftersom det inte finns något lagligt skäl att sänka oss. Vi undrar bara varför man ändå gör det? Det tar tid och energi från förvaltningen som i stället borde lägga den tiden på alla de ärenden som står på tur, eftersom det är för långa handläggningstider i Linköping, säger barnets pappa.
Han menar att kommunen när de får fel i rätten, borde känna att ett sådant arbetssätt inte är rätt och byta strategi.
– Deras mål är väl inte att de ska hålla på att trilskas med oss familjer? För många tar det emot att söka hjälp för att ta hand om sitt eget barn. Men vardagens insatser med ett svårt funktionshindrat barn överstiger vida det man anser vara ett föräldraansvar. Det är tacksamt att förvaltningsrätten ser detta.
De känner sig lättade över att förvaltningen nu höjt antalet timmar, ett beslut som ska gälla i tre år. Nu hoppas familjen få lite lugn och ro.
– Men, säger pappan, det är så fruktansvärt synd med alla dessa assistansbedrägerier, de har förstört så mycket för alla oss som verkligen behöver den här hjälpen. Det handlar om människovärde. Är det meningen att föräldrarna ska gå på knäna? Vi föräldrar som har funktionsnedsatta barn lever ändå under ständig stress.
Ulla Salmela Trosell, avdelningschef för barn och unga på social- och omsorgsförvaltningen, säger att man nu får gå in i utredningen och titta på varför förvaltningen och rätten bedömt fallet så olika.
I den aktuella familjen fick de ett första beslut från social- och omsorgsförvaltningen som gällde i två år. Men Ulla Salmela Trosell säger att förvaltningen generellt fattar beslut med förbehåll snarare än med en utmätt tid.
Varför gör man inte det i det här fallet, inget i barnets tillstånd kommer ju att förändras?
–Jag kan inte svara på det utan att se grundutredningen.
Under loppet av ett år har förvaltningen gått från ett beslut om rätt till 17 timmars assistans till att, efter två domar, nu gått med på 69 timmar.
Kommer ni att överklaga beslutet?
– Nej, det gör vi inte, säger Ulla Salmela Trosell.