På Atlasskolan går elever från förskoleklass till årskurs 6.
Det säger Mikael Svensson och Christina Urberg, ombudsmän på den fackliga organisationen Kommunal i Linköping.
Båda två är mycket väl insatta i den påfrestande arbetsmiljösituationen på Atlasskolan – något som drabbar deras medlemmar hårt och något som de, tillsammans med skolledningen, har försökt att åtgärda. Men utan något större resultat, enligt båda.
Är det rimligt att personal blir utsatt för våld och fula ord upprepade gånger?
– Nej. Det är ett problem som man har jobbat med. Men tyvärr är det svårt för skolan att hitta långsiktiga lösningar. Det görs hela tiden nödlösningar, skolledningen "släcker bränder".
Vad är problemet? Varför kan man inte hitta långsiktiga lösningar?
– Det är svårt att lösa bemanningen. Det är svårt att rekrytera personal och att hitta vikarier. Skolan har fått ett dåligt rykte och det är väldigt synd eftersom det är en centralt belägen skola. En del vikarier vill inte komma tillbaka efter att de har jobbat och sett hur det är – personalen flyttar också på sig vilket påverkar verksamhetens kvalitet negativt.
Vad tycker ni om att personal på en kommunal skola inte öppet vågar ställa upp på en intervju om situationen utan gör det anonymt av rädsla för repressalier?
– Det är inte bra, men vi förstår dem.
Det finns fler skolor i Linköping som saknar vikarier, varför är situationen så allvarlig på just Atlasskolan?
– Det är dåligt med vikarier på många håll, men Atlasskolan sticker ut. Det gäller att vända ryktet för att kunna få personal.
Personalen upplever att skolledningen, genom att inte behandla alla likadant, har skapat en klyfta bland de anställda och bildat lag A och lag B. Vad är er bild av situationen?
– Det är säkert personalens bild, de upplever att de som jobbar på fritids har mindre värde. Tyvärr mäktar skolledningen inte med att ta itu med problemet. Det handlar om kommunikation som inte når personal.
– Det finns också ett återkommande problem som personalen lyfter fram och som påverkar verksamheten: skolledningen är inte synlig och jobbar ofta hemifrån, och detta inte bara under coronapandemin. Även när ledningen är på plats syns den inte ute på skolan och bland de anställda. Det har personalen påpekat, de vill ha närvarande chefer. När det är tufft måste en ledare finnas och synas.
Utanför skolan på Garnisonen står en dekorerad container med teckningar som eleverna har ritat.
Lärarförbundet har, via sitt skyddsombud på Atlasskolan, fått information att skolans personal upplever att det är problem med våld, hot, hög sjukfrånvaro, brist på vikarier och hård arbetsbelastning på skolan vilket drabbar den.
Annika Dahlqvist är vice ordförande i Lärarförbundet i Linköping. I sin roll som Lärarförbundets huvudskyddsombud för skolan F-6 har hon fått veta om problemen från det tidigare skyddsombudet på Atlasskolan. Arbetsgivaren har också informerat Lärarförbundet om läget och vilka åtgärder som är genomförda och ytterligare som planeras.
– Vår roll är att säkerställa att arbetsgivaren genomför åtgärder som leder till förändringar. Ett förebyggande arbete för att motverka hot och våld ska finnas. Lärarförbundet har drivit frågan och utbildningsförvaltningen är medveten om att det förebyggande arbetet behöver förbättras.
Lärarförbundet har inte längre något skyddsombud på skolan efter att det tidigare klev av sitt uppdrag.