Det visar IOGT-NTOs juniorförbund, Junis, i sin årliga enkät som släpptes på tisdagen.
Det är försvinnande få som har nåtts av kommunernas insatser i Östergötland, totalt 411 stycken förra året.
– Vi har stora problem att rekrytera socialsekreterare som har erfarenhet och kompetens nog för att utföra barnutredningar, säger Anita Lhådö som är socialchef i Linköping.
– Hade vi alla tjänster besatta kunde vi göra betydligt mer än i dag.
Samtidigt understryker hon att det finns andra kanaler för att hjälpa barn som behöver stöd.
– Både ungdomshälsan och barnpsykiatrin jobbar med den här typen av ärenden, säger hon. Problemet är att de också har ett jättetryck på sig.
I Östergötland finns det omkring 4 300 eller 18 500 barn och unga som kan behöva stöd, det beror på om man räknar med att de har föräldrar som får vård för sitt missbruk eller om man räknar barn som växer upp i en riskabel miljö.
75 procent av landets kommuner har besvarat Junis enkät och den visar att de allra flesta hänvisar utsatta barn till någon typ av stödverksamhet. Problemet är att nå ut till barnen och få dem att delta i verksamheten.
– Många kommuner klarar inte sitt uppdrag att hitta och stötta de som bäst behöver hjälp, säger Mona Örjes, förbundsordförande i Junis.
I Linköping är "stödgrupp" den vanligaste formen av verksamhet, följt av "stödsamtal". Som tredje stödalternativ hänvisar kommunen till "läger" .
– Vi har en fortsatt stor efterfrågan på barnsamtal samt medverkan i grupp, skriver Linköpings kommun.
Det är oftast enskilda vuxna som söker stöd för barnen. Ibland kommer ansökningarna via skolan och socialtjänsten. Den som jobbar inom polis, förskola, skola, hälso- och sjukvård har skyldighet enligt Socialtjänstlagen att anmäla misstankar om att barn far illa till socialtjänsten, en så kallad orosanmälan.
Det går inte att slå fast exakt hur många barn som lever i missbruksmiljöer. SKL, Sveriges kommuner och landsting, uppskattar att minst 100 000 barn i Sverige har föräldrar som är aktuella inom missbruks- och beroendevård. Folkhälsoinstitutet beräknar att närmare 400 000 barn växer upp i en familj med riskabel alkoholkonsumtion.
Organisationen Junis har sedan 2004 undersökt omfattningen av det stöd som erbjuds barn till och med 18 år som växer upp i missbruksmiljöer.
Idag släpper Junis sin fjortonde rapport. Undersökningens svar visar att 2 615 barn till missbrukare nåddes av de stödinsatser som de svarande kommunerna erbjöd förra året.
I Linköping var det alltså 225 barn som fick stöd år 2016, det är ungefär lika många som året innan och fler än någon annan svensk kommun.
– Det beror säkert delvis på hur stödet organiseras, säger Anita Lhådö. Men vi har ett högt inflöde av orosanmälningar, och vi gör skyddsbedömningar och prioriterar. Vi vet att barn får vänta på hjälp, så ser det ut i dag.
Enligt Junis undersökning uppger många kommuner att de bara har givit stöd åt enstaka barn.
– Det är helt oacceptabelt att så få barn i familjer med missbruk får stöd, säger Mona Örjes.
– Socialtjänst, skola, vård och andra aktörer måste samverka för att upptäcka barn som har det trassligt hemma, och ge dem stöd. De här barnen och ungdomarna mår dåligt nu, men de löper också stor risk för bestående problem som fysisk och psykisk ohälsa samt ett eget missbruk om de inte får hjälp.