Linköpings kommun har historiskt haft en stor markreserv, men på senare år har den krympt. Därför har kommunfullmäktige antagit en ny policy för markinnehav som slår fast att kommunen ska bli mer aktiv. Minst 50 hektar om året ska köpas in för att tillgodose framtida behov.
Enligt den antagna policyn handlar det i första hand om fastigheter i sydväst i anslutning till Lambohov och Djurgården samt i öster i anslutning till Tallboda. Detta eftersom flygplatserna, E4 och Tinnerö gör det svårt att växa åt andra håll.
Enigheten om policyn var stor i kommunfullmäktige – förutom på en punkt. Michael Cocozza (tidigare Liberalerna, nu Linköpingslistan) ville stryka alla formuleringar om expropriation, det vill säga tvångsköp. I policyn står det nämligen bland annat så här: "När frivilliga överenskommelser inte kan nås och om köpet är av stor vikt för kommunens utveckling kan kommunen nyttja lagstadgade tvångsåtgärder och ansöka om expropriation".
– Expropriation ska inte vara en del av kommunens generella policy och det ska inte vara något som tjänstemän kan föra fram i förhandlingar. Det är alltid mycket bättre att komma överens än att tillgripa tvångsmedel. Skulle expropriation ändå behöva användas någon gång får man ta upp frågan i fullmäktige, menade Cocozza.
Vid en expropriation ska köparen betala 125 procent av marknadsvärdet. Michael Cocozza menar att det är bättre att i förhandlingar erbjuda fastighetsägaren ett högre pris.
– Jordbruksmark är billig jämfört med planlagd tomtmark. Därför kan kommunen utan vidare betala 200 procent. Det man sparar in på att pressa ned priset i en expropriation förlorar man i administration på att köra ärendet till tingsrätten.
Michael Cocozza tog i fullmäktige upp hanteringen av Tomtebodas koloniförening som ett varnande exempel på när kommunen tillgriper tvångsåtgärder i stället för att förhandla. Kommunen vräkte koloniföreningen utan att erbjuda ersättningsmark, men tvingades sedan backa.
Kommunalrådet Muharrem Demirok (C) höll i debatten med om att expropriation om möjligt alltid bör undvikas. Men han påpekade att möjligheten finns i lagen, vare sig det står i policydokumentet eller inte. Därför ska det, i transparensens namn, också framgå i policyn, menade han.
Linköpingslistan fick inte med sig något annat parti på sitt ändringsyrkande och lade därför in en reservation.