"Jag förstår att det suger för barnen om en förälder säger nej till appar - de innebär ju mycket glädje men också ett svart hål av skit", säger Lena Ljungdahl.
– Det här måste in redan på rektors- och lärarutbildningarna. Jag har pratat med massor av lärare och ett återkommande problem är att det pågår något mellan elever, deras telefoner och dynamiken runtomkring som stör deras studiero.
Lena Ljungdahl är i grunden lärare själv, men har arbetat som polis i 15 år. De senaste åren har hon rört sig i säkerhetsbranschen och är genom sin expertis inom våld, hot och trygghetsfrågor en väl anlitad föreläsare – inte minst på skolor runtom i landet.
– Det är ganska klart vad både polis och föräldrar borde göra – däremot tycker jag att det är jättelucka i skolvärlden. Personalen är ofta väl medveten om utmaningarna och problemen, men det är sällan någon kliver fram och säger "nu gör vi så här". Här har skolan en enormt viktig funktion, säger Lena Ljungdahl.
Många barn och ungdomars liv pågår lika mycket i mobiltelefonen som IRL (in real life). Det är inte ovanligt att de laddar ner och upptäcker flera nya appar i sin telefon varje dag. För en vuxen, som oftast inte rör sig på samma plattformar eller hänger med i den snabba utvecklingen, är det nästintill omöjligt att ha kontroll över barnens digitala liv.
I en tidigare artikel har tre 14-åriga flickor i Linköping berättat om hur vanligt det är att få oönskade bilder på manliga könsorgan, så kallade "dickpics" till sin mobiltelefon.
Vid en snabb handuppräckning i en skolklass som Lena Ljungdahl besökt, räckte alla flickor upp handen på frågan om de tagit emot en dickpic den senaste veckan.
– De tittade lite under lugg och log som att det var deras fel. Varenda brud har ju fått en! Jag har frågat samma sak vid flera tillfällen och inte sällan vet de också vem på skolan som bilderna kommer ifrån. Då frågar jag skolpersonal: "tycker ni att alla elever här har samma förutsättningar till studiero?"
Hon är kritisk till att så många skolor är – som hon uttrycker sig – "fruktansvärt dåliga" på att hantera konflikter som rör elevernas liv i mobilen.
– Det är skrämmande. Det här är inget nytt ämne, kunskapen borde ha sipprat in. Jag tror att skolorna är så nerkörda av saker att göra och hantera utöver att utbilda. Det här är egentligen ingenting som skolvärlden borde behöva hålla på med – men å andra sidan så handlar det om barnens arbetsmiljö.
Lösningen behöver varken vara krånglig eller dyr, hävdar hon. Det handlar om att skapa kunskap och att sätta rutiner. Tillsammans med skolor har Lena Ljungdahl tagit fram handlingsplaner för hur personal och elever ska agera när dessa situationer uppstår. Det innefattar både information om vad som är brottsligt och att kunna peka på tydliga kontaktpersoner.
– Det pågår brottslig verksamhet i skolornas lokaler och det måste man ha en policy för att hantera – och sen är det "stick to the plan" som gäller. Eleverna har nästan mer makt än lärarna ibland genom att sätta ton i klassrummen och korridorerna, men socialen och föräldrar ska tillkallas och polisanmälan göras. Om man inte anmäler varje gång det sker ett brott kommer inte polisen heller få mer resurser för detta. Det är också en viktig markering från vuxenvärlden att "här går gränsen". Det kanske inte hjälper målsägaren varje gång, men det kan hjälpa tre andra tjejer i framtiden.
Lena Ljungdahl har föreläst om barns utsatthet genom sina mobiltelefoner på många skolor i landet. Hon tycker skolvärlden står handfallen inför hur problematiken som kan uppstå.
Lika viktigt som det är att ha en handlingsplan i skolan, är det att prata om föräldraansvar, tillägger Lena Ljungdahl.
– Föräldrar orkar och hinner inte, men borde vara oerhört mycket mer delaktiga i barnens liv. Många vuxna har inte en aning om vad mobilapparna som används går ut på, vilka barnen pratar med, om det finns ett säkerhetstänk eller om de kan spåras av okända. Föräldrar lägger ett enormt stort ansvar och makt i knät på sina barn när det kommer till att ta adekvata och rimliga beslut – det är idiotiskt. De centrum i våra hjärnor som står för förnuft, rationellt tänkande och konsekvensanalys är inte färdigutvecklade hos barn.
Efter många skolbesök tycker hon sig se ett mönster av att många lärare tror att de själva måste hantera problematiken utifrån egen kompetens och dagsform. En gemensam handlingsplan måste fortlöpande aktualiseras.
– Jag fattar att det inte är ett trollspö vi jobbar med här, men man måste dra strecket i sanden och visa på konsekvenser. Sen får man inte glömma bort att det finns personer som också kan det här – det går också att ta hjälp.