Skyltar visar att camping inte är tillåten.
Sedan flera år befinner sig ett antal personer från Rumänien och Bulgarien i kommunen för att tigga pengar. De bor i provisoriska, egenhändigt byggda läger med lägsta tänkbara standard, ofta i närheten av Tornby.
Att tigga är inte olagligt, däremot är det inte tillåtet att campa på kommunal eller privat mark vecka efter vecka och använda naturen som toalett. Därför har kommunen med jämna mellanrum avhyst migranterna och rivit deras läger när man fått in tillräckligt många rapporter om störningar.
Tidigare skedde rivningarna ofta med hjälp av polisen, men under senare tid har de blivit en ritual där migranterna slänger en del av sitt bohag i uppställda containrar och sedan flyttar en bit bort och upprättar ett nytt läger. Kommunala entreprenörer städar sedan bort resterna av det gamla lägret varpå alltsammans börjar om från början.
På plats på måndagseftermiddagen finns kommunens entreprenörer Henrik Lindersson, Pelle Karlsson och Billy Öberg som tillbringat dagen med att städa.
– Detta är den femte containern här, säger Pelle Karlsson.
Städningen fortsätter på tisdagen. Migranterna är borta – men inte långt borta. De har flyttat några hundra meter. Vi går dit för att hälsa på i det nya lägret.
Det nya lägret består av en husvagn och några provisoriska skjul.
För ett år sedan skrev vi om EU-migranterna och deras levnadsvillkor här i Linköping. Då var det en större grupp. Nu är det betydligt färre, bara ett tiotal finns kvar i Sverige över vintern.
När vi kommer in i lägret finns fem personer på plats, två män och tre kvinnor, i åldrar från 18 till 42. Vi sätter oss i en gammal uttjänt husvagn. Det är rått och fuktigt i sängen som får tjäna som sittplats. Värmen kommer från en primitiv kamin som består av ett oljefat med ett påsvetsat rör som leder ut röken.
Ingen i gruppen talar engelska, men via en app i telefonen går det relativt bra att kommunicera på svenska respektive rumänska. Silvia, 33, leder samtalet.
– Helst skulle vi vilja bli lämnade i fred, så att vi inte måste flytta omkring.
Skjulen rymmer en säng och en kamin gjord av ett gammalt oljefat.
Vi går ut och tittar på skjulen de bor i. De består av en hemsnickrad trästomme täckt av presenningar. Iskallt på vintern och så långt från lyx man kan komma. Men gruppen verkar överraskande nöjd.
– Vi tycker att det är fantastiskt i Sverige. Det är som paradiset jämfört med Rumänien. Alla är så snälla och generösa, säger Silvia medan de övriga ler och nickar.