Snart bildar de ett pärlband av levande ljus, som sakta, sakta rör sig, ned mot Drottningbron. På andra sidan bron fångas brickorna upp av ett flytande hinder som ligger utlagt i vattnet. De kommer sedan att hämtas för att återvinnas och användas på nytt. Nästa Allhelgonahelg.
Magnus Söderström har kommit hit för att tända ett ljus för sin mamma som gick bort helt nyligen. Magnus har sonen Isak på armen och några år äldre Malte vid sin sida, när han knäböjer på flotten som fungerar som isättningsramp för ljusbrickorna. Magnus hjälper Malte att putta iväg två ljusbrickor.
Vackert och värdigt- Ett ljus för mamma Ingrid och ett för en avliden släkting, berättar Magnus som tycker ljusbricketraditionen är både vacker och värdig.
Det är nionde året i rad som Linköpingsborna vallfärdar till ljusupplevelsen i Stångån.
I år liksom övriga år hade arrangörerna; Lions Roxina och Åbacka café, stor tur med vädret som var vindstilla och torrt.
Varje ljusbricka är tillverkad av en bit frigolit. På den står ett värmeljus, och över det en upp och nedvänd pappersmugg där bottnen tagits bort så att ljusskenet ska synas. De lätta ljudbrickorna skulle obönhörligen kantrat vid blåst, och minsta regn hade fått dem att slockna.
900 ljusbrickorI år hade de tjugo damerna i Lions Roxina färdigställt 900 ljusbrickor, vilket är tvåhundra fler än förra året. Gårdagens täta led av människor utmed stranden som alla väntade på att få köpa en lykta, talade för en god försäljning. Varje bricka kostade en tjuga och överskottet från manifestationen går i år, som tidigare år, till ett flickhem i Nepal.