Så är det migrationen. Där har det i princip alltid varit fler män som rört på sig, både invandrat och utvandrat.
– De senaste två, tre åren när vi har haft ovanligt hög invandring så har det märkts att det är fler män. Men de stora flödena från förra året märks inte i statistiken än.
Kan du förklara?
– Man syns inte i befolkningsstatistiken förrän man är folkbokförd. Och det blir man när man får permanent uppehållstillstånd, PUT, eller ett tillfälligt uppehållstillstånd, TUT, som är på tolv månader eller längre. Så en som får TUT på sex månader ingår inte i befolkningsstatistiken.
Ensamkommande
Förra året kom många ensamkommande barn och unga till Sverige. De allra flesta var pojkar, och gruppen 16–17 år är stor.
Thomas Johansson jämför med årskullen som föddes i Sverige 1998.
– Om vi säger att alla 46 000 pojkar som föddes då fortfarande lever, och så kanske det kommer 8 000 nyanlända som blir folkbokförda. Flickorna var färre från början, och de kanske fylls på med 1 000 nya. Då blir proportionerna i den gruppen 54 000 unga män jämfört med 46 000 unga kvinnor som i år fyller 18 år. Sen om det är skevt eller ej, det får andra säga.
Mansproblem
Valerie Hudson från Texas A&M University i USA är professor i statsvetenskap. Hon väckte uppmärksamhet när hon i höstas publicerade en artikel på nyhetssajten Politico: ”Europas mansproblem”. Hudson har forskat på obalans mellan könen i Kina och Indien, och blev förskräckt när hon såg att Europa och framför allt Sverige började närma sig samma nivåer, förklarar hon på telefon när jag ringer upp.
– Det var någon som skickade mig en länk till siffror på Gap Minder (Hans Roslings stiftelse) och jag kollade upp dem. Då såg jag att det i slutet av 2015 gick 123 16–17-åriga pojkar per 100 flickor. I Kina är det ”bara” 117 pojkar på 100 flickor, som jämförelse. (Valerie Hudson har räknat inklusive migrationsverkets siffror, därför ingår även asylsökande som inte är folkbokförda.)
Vilka effekter har mansdominans på ett samhälle?
– Här rör det sig framför allt om äldre tonåringar och yngre män. Det är de som begår den största delen av våldsbrotten och brotten mot egendom. Man kan befara en ökning av våldsbrott och sexuellt våld mot kvinnor. Risken för gängbildning blir också större.
Vilka effekter har det för kvinnor och flickor?
– Kvinnors frihet blir kringskuren när de inte kan röra sig fritt i det offentliga rummet. De tvingas välja bort tider på dygnet, och platser dit de inte går, eftersom det är obehagligt och därför att det finns risk att utsättas för våld.
Vilka effekter har det för pojkar och män?
– De drabbas också av ökad kriminalitet. Ett mansdominerat samhälle blir mer instabilt och sårbart.
Kan det finnas positiva effekter på ett samhälle med överskott på män?
– För att vara rak på sak: Nej.
Din forskning handlar om asiatiska länder, Kina och Indien. Men Sverige är ett välfärdsland med en lång tradition av starka kvinnliga rättigheter. Borde vi inte ha bättre chanser?
– Sverige har inte gjort någon samordnad ansträngning för att motverka könsobalansen. Ni har tagit emot så många invandrare, ni borde ha varit beredda på det här, men ni diskuterar det ändå inte. Jag är tveksam till att det skulle gå bra.
Överskott
Migrationsverkets statistik visar att majoriteten av de asylsökande år 2014 var män: 67 procent. Bland de ensamkommande barnen är det ännu större övervikt av pojkar. Förra årets stora flyktingström ledde till att överskottet blivit ännu större. När en debattartikel av Valerie Hudson översattes av Göteborgs-Posten fick hon kritik från en grupp forskare vid Göteborgs universitet som menade att hon målade ut en sårbar grupp – unga asylsökande – som potentiella våldsverkare utan att ta hänsyn till ekonomiska, juridiska och sociala sammanhang.
Valerie Hudsons svar på det är att all forskning visar att mansöverskott betyder problem.
– Det spelar ingen roll vilken kultur det handlar om, det är samma problem ändå. Alaska har USA:s största könsobalans (108,5 män på 100 kvinnor) och en våldtäktsstatistik som är tre gånger högre än genomsnittet i USA.
En annan sak som följer med många män på samma plats är efterfrågan på sexhandel. Valerie Hudson berättar att hon alltid beundrat Sveriges lagstiftning kring prostitution. – Därför är det så ironiskt om just ni skulle få ökad sexhandel. Jag har sett Sverige som ett feministiskt paradis. Jag förstår inte hur ni kan undgå att se de allvarliga konsekvenserna för kvinnor i ett land som är så dedikerat till feminismen.
Migrationspolitik
Liberala kommunalrådet Daniel Andersson I Linköping tycker också att diskussionen behövs.
– Regeringen menar att den för en feministisk utrikespolitik, men det finns ingen feministisk migrationspolitik. På sikt tror jag att det påverkar samhället negativt med stor könsobalans.
Hur då?
– I vissa årskullar kommer var femte man inte att hitta någon partner. Det påverkar deras välbefinnande, de flesta vill ju bilda familj. Så har vi värderingsperspektivet: En markant andel män kommer från starka hederskulturer som aktivt förtrycker kvinnor. Vi måste vara övertydliga med svenska värderingar och börja förmedla dem tidigt, direkt på boendena. Visst har vi problem i Sverige också, men vi har ändå hundra år av framgångar inom jämställdhet och de segrarna får vi inte ge upp.
Hur tänker du när du säger att vi inte har en feministisk migrationspolitik?
– Ta Afganistan, ett av de värsta länderna vad gäller kvinnoförtryck. Nästan inte en enda flicka har kommit därifrån, däremot många pojkar. Har vi då ett systemfel? Ja. Kvinnorna och flickorna får inte chansen till skydd i Sverige. Tror man på jämställdhet så kan man inte kalla detta för något annat än ett systemfel.
Norrland
Hur en obalans mellan könen kan påverka ett samhälle är inget som man har diskuterat i Motala.
– Nej, faktiskt inte. Särskilt inte i det stora inflödet av hjälpbehövande som vi har haft, då är det inte den första frågan vi diskuterar, menar Annelie Liljedahl, socialdemokratiskt kommunalråd.
– Vi har haft ett akut läge och inte hunnit tänka långsiktigt. Normalt i våra avtal har vi inte heller sett någon ökad risk.
Tror du att ni kommer att diskutera det här framöver?
– Jag vet inte. Vi har ju kommuner i Norrland med kvinnounderskott, och jag vet inte hur det har påverkat.
Försöker informera
Tomas Kronståhl är socialdemokratiskt kommunalråd i Västervik och han tror att många har funderat över könsobalansen.
– I och med att vi tagit emot många ensamkommande där de flesta är pojkar, så funderar man ju på hur det påverkar i till exempel skolan. Det är lite svårt, för vad är orsaken till att man skickar så många unga grabbar från Syrien och Afghanistan? Vi har ett boende i Gamleby för 40 ungdomar, det är bara grabbar. Får vi nån tjej så placeras hon i familjehem.
Har ni någon plan för framtiden?
– Nej inte direkt, men det vi försöker göra är att väldigt tidigt informera om hur det svenska samhället fungerar, vad vi har för värderingar kring äktenskap och sex. Det försöker vi ha extra fokus på i samband med SFI-utbildning. Vi har också ett nära samarbete med föreningslivet, som fotbollsföreningen.
Vem har ansvaret för att informera om våra värderingar?
– Skolan har ett otroligt stort ansvar där. De särskilda klasserna man får gå i tills man lärt sig svenska är ett ypperligt tillfälle. Som kommun har vi som ambition att kunna starta redan på flyktingmottagningarna. Vi ser ju hur oroligt det har blivit på flyktingmottagningarna sedan staten sagt att många kommer att få åka hem. Det får man förstå; att först tro att man får stanna och sen få höra att man nog inte får det skapar ytterligare oro. Jag tror att det kommer att krävas ännu mer tidiga insatser, att bara gå och vänta på uppehållstillstånd i två år fungerar inte, då kommer vi att få gigantiska problem.
Familjeåterföreningar
Lars Stjernkvist, socialdemokratiskt kommunalråd i Norrköping, tror att en diskussion om obalans mellan könen kan komma igång nu.
– Det har gått så mycket kraft till att se till människors basala behov: tak över huvudet, introduktion i svenska samhället, svenska språket. Men nu börjar frågorna om könen ställas. Hur arbetsmarknaden påverkas, utbildningen, familjebildningen. Jag tror att det i längden blir oerhört svårt om inte människor får förenas med sina familjer. Idag har vi stramat åt anhöriginvandringen, men jag hoppas och tror att vi kommer till i ett läge när migrationspolitiken kan normaliseras. Dit hör anhöriginvandringen, familjer måste få möjlighet att återförenas när de akuta problemen klingat av. Därmed justeras könsbalansen.
I väntan på familjeåterföreningar, att ha större grupper av sysslolösa unga män är väl ingen dröm?
– Verkligen inte. Det vi måste göra är att få ut dem i utbildning och arbete. Att diskutera värderingsfrågor och könsroller är också viktigt. När ett samhälle förändras är det viktigt att tänka över vilka värden som är viktiga att försvara.
I Norge har de kurser om jämställdhet för nyanlända, kan du tänka dig det?
– Ja, det kan jag mycket väl tänka mig. Vi har haft diskussioner i kommunen om att göra mer. Då upptäckte vi att behoven inte bara finns hos invandrare, utan även hos oss som är uppfödda här. Men jag är optimist! Jag träffar så många ensamkommande barn som har ett otroligt driv, de vill verkligen komma in i det svenska samhället och lyckas. Jag hoppas att de kan smitta andra ungdomar i vårt land. Jag hoppas också att killarna i större utsträckning kommer att välja de kvinnodominerade yrkena.