Monica Hägg serverar värmande kaffe åt den som vill ha.
Det är höstkyligt och ännu har inte mörkret sänkt sig över staden.
Vid ingångarna till Centrala griftegårdarna i Linköping kan den som vill få värma sig med en kopp kaffe.
Monica Hägg står beredd med både muggar och termos. Hon berättar att det kommit en jämn ström av besökare under dagen.
– Det kommer säkert ännu mer när det börjar att bli mörkare, säger hon.
Både hon och kollegan Lennart Oskarsson tror att helgen betyder extra mycket i år efter tiden med pandemin.
Förra året var fikat vid allhelgonahelgen inställt på grund av viruset. Men inte heller i år är allt som vanligt.
– Vi brukar ha kanelbullar i vanliga fall, säger Lennart Oskarsson.
Runt 4000 brukar de beställa. I år har bullarna bytts ut mot inplastat fika.
– Så tanken på pandemin finns kvar, säger han.
Lennart Oskarsson arbetar med att sköta griftegårdarna. I dag har han ställt ut ljus åt dem som bett kyrkan om hjälp med att göra det.
Vid minneslunden lyser ett hav av ljus upp i eftermiddagsdunklet.
Nicklas Åkesson Almén berättar att de brukar gå dit och ställa ut ljus och tänka på de man saknar. Med sig har han dottern Lea.
– Jag tycker att det är en mysig tradition, säger han.
Nicklas Åkesson Almén säger att allhelgonadagen är en mysig tradition. I dag har dottern Lea följt med för att ställa ut ljus.
Enligt prästen Catarina Helmersson ger helgen – förutom ett tillfälle att tända ljus och lägga blommor vid gravarna – en chans till att reflektera över sin egen tillvaro.
Men främst är det såklart en helg för att minnas de som inte längre finns bland oss.
Volontären Elisabet Karlsson och prästen Catarina Helmersson serverar fika. Det hålls flera gudstjänster under dagen för den som vill, säger Catarina Helmersson.
Även hon bjuder på fika tillsammans med volontären Elisabet Karlsson. Förutom värme ger kaffet en chans till att stanna upp och samtala.
– Det är värdefullt, säger Catarina Helmersson.
Många hade tänt ljus och lämnat blommor vid minneslunden.