”Kom hit och titta på vår trädgård som min hustru sköter med varsam hand och stort intresse”, skrev Lasse och så klart nappade vi. Mitt emellan Ekholmen och Blästad bor de. Med skogen alldeles bakom tomten och med en egen kvällsplats i skogsbrynet.
– Här inne försvinner solen klockan sex på kvällen. Då går vi genom grinden och sätter oss i skogskanten, förklarar Lasse.
Där i kanten finns en del blommor som planterats, helt enkelt en förlängning av tomten. Där ute sitter också ett av Lasses egenhändigt byggda insektshotell. En storlek mindre är det som sitter på en trädstam inne på tomten. Grönskan frodas rejält. Gitte beklagar att hennes favoritpioner har vissnat men allt har ju sin tid. Här i två rum och tomt har de bott i 15 år. Tidigare bodde de en bit härifrån i en femrummare. Men när barnen vuxit ut kändes det för stort.
– Och en av oss blir väl ensam så småningom och då är det skönt att inte behöva flytta, säger Lasse.
De har en lång gemensam historia som för Lasses del startade i Vikingstad 1935. Sex år senare föddes Gitte, eller Brigitte som hon egentligen heter, i Tyskland. Ensam med bror och mamma hade hon en jobbig barndom och 1952 fick hon chansen att komma till en familj i Motala ett par månader. Familjen hade en fotoaffär och det ledde till att Gitte så småningom utbildade sig till fotolaborant hemma i Tyskland.
Hon saknade Sverige och familjen hon trivts så bra hos. Efter ett besök där bestämde hon sig för att flytta hit men det var minsann inte bara att stanna på den tiden. Mamma ville ha hem sin dotter som inte var myndig. Men det kringgicks genom att Gitte fick en plats som barnflicka, då behövdes inga särskilda tillstånd! Fem barn fick hon ansvar för på Borringe säteri vid Fornåsa.
– Inte ett svenskt ord kunde jag men efter åtta månader med barnen kunde jag en hel del, skrattar Gitte med lagom noterbar tysk brytning.
Då var det dags att börja jobba på Linkopia! Tack vare sin utbildning fick hon löfte om jobb där, bara hon lärde sig svenska först. Och nu kände hon sig redo. Bostad var inte lika lätt men hon blev inneboende hos en dam på Arbetaregatan i Tannefors. Men hon kände sig ensam, ingen skola gav inga kompisar men på sikt löste det sig så klart. Och så på ett släktkalas (i Lasses släkt) träffades Gitte och Lasse. Lasses mormor fyllde år och hon kände Gitte litegrann och beslöt att bjuda hem henne.
– Bra, myser Lasse och stryker katten Sally över ryggen.
Sally är ett av de fyrbenta barnbarnen, katt hos dottern Sabine. Där finns också vanliga tvåbenta barnbarn, Josefine och Albin. Sabine är mellanbarnet. Äldst är Mattias som har döttrarna Miranda, Alma och Tuva. Yngst av de tre syskonen är Cristian son har dottern Lovise. När Gitte och Lasse gifte sig flyttade de till Mjölby. Varför? Tja, i Linköping fanns inga lägenheter alls. Och i Mjölby fanns både bostad och arbete.
– Jag minns att jag sa ”aldrig Mjölby och aldrig i ett höghus”, säger Gitte och gapskrattar.
För det var just så det blev, en trivsam tillvaro i höghus i Mjölby! Men när det tredje barnet var på gång, 1974, flyttade de tillbaka till Linköping. Först till en lägenhet och så småningom till femrummaren. Under 35 år hade de också en husvagn att bo i. Det blev många resor med den. När barnen var små åkte de runt Sverige men så småningom blev det också resor runt i Europa.
Nu finns inte husvargen kvar, men en del resor blir det ändå. Närmast några dagar på Polens kust. En viktig tradition som de håller i liv sedan många år är julmarknadsresorna till Tyskland. Oftast bara tur och retur Göteborg Kiel men i år har de bokat en längre tur som ger hela tre julmarknader.
– Det är korven som drar. Tysk korv och olika tyska ostar vill jag ha, säger Gitte som numera anser sig vara helt svensk.
Och visst var familjens Bohmans lilla trädgård värd ett besök! Med pioner och liljor, gurkor och inglasad altan. Med odlingar i pallkragar och en av kragarna med drivbänk på. Rabatter med amerianska blåbär, krukor med tomater, lila bönor (som blir gröna när de kokas), jordgubbsplantor, gräskompost och mängder av kryddor.
– Jag älskar kryddor och som vi har det nu så får vi färska kryddor i maten varje dag, säger Lasse och lägger ömt armen om sin hustru sedan många år.