"Jag såg allt. Båda sidor slog varandra. Det började lugnt, men eskalerade väldigt fort", säger Ibrahim Kasim.
Koranbränningsturné med stopp i Linköping
På förmiddagen på skärtorsdagen gjorde den danske högerextrema politikern Rasmus Paludan sitt första stopp på sin turné genom Sverige. På ett torg i Jönköping ställde han sig med sin megafon och talade. Och brände en koran. En liten skara människor stannade till för att lyssna. En präst överröstade honom med kyrkklockor och snart stod han ensam kvar på torget. Vid nästa stopp i Linköping skulle det inte gå lika lugnt till.
I Linköping fick Paludan demonstrationstillstånd i Skäggetorp. Ett område där majoriteten av befolkningen består av medborgare med invandrarbakgrund, varav många är muslimer.
Paludan själv kom aldrig dit. Vetskapen om den planerade koranbränningen lockade många demonstranter och reaktionerna blev till slut så våldsamma att polisen tvingades backa och lämna området.
På påskdagen, två dagar senare, hände samma sak igen. Den här gången var polisen mer förberedd, men inte tillräckligt för att hindra ännu en strid.
Ibrahim från muslimska föreningen: ”De tyckte att vi var fega”
Ibrahim Kasim, ordförande för den muslimska föreningen Religion och kultur, var på plats i Skäggetorp centrum på skärtorsdagen. Inför den planerade manifestation räknade polisen med oroligheter och ringde honom för att samarbeta. Men det räckte inte, menar han.
– De ringde mig två dagar innan upploppen. Vi försökte kontakta våra medlemmar och uppmana folk att stanna hemma, men tyvärr kunde vi inte nå alla med så kort varsel. Sedan måste man komma ihåg att muslimer inte är en homogen grupp.
På platsen mötte Ibrahim många olika reaktioner.
– De som samlades var folk från olika länder och olika grupperingar. En del respekterade vad vi sa och en del tyckte att vi var fega och otrogna muslimer.
Vad minns du från de kaotiska stunderna?
– Ungdomar som hoppar på polisbilar och krossar fönster och drar i polisjackor. Sedan kom polisen med hundar och ungdomarna blev mer aggressiva. Båda sidor slog varandra. Det började lugnt, men eskalerade väldigt fort.
Ibrahim säger att många av ungdomarna kände ilska mot polisen för att de tillät Paludans koranbränning och att de skyddade honom.
– Vissa andra utnyttjade situationen för att hämnas på polisen för andra saker.
Det som upprörde Ibrahim mest var att våldsamheterna på skärtorsdagen snart upprepades. Han menar att polisen borde ha haft ett extra akutmöte för att bedöma riskerna och kanske kunna förhindra liknande scener.
– En timme senare hände ju samma sak igen i Norrköping.
Skäggetorpsborna: ”Fel från båda håll”
När nyheten spred sig om koranbränningen – och demonstranterna som samlats för att protestera – valde många i Skäggetorp att stanna hemma. Men många skulle komma att uppleva våldet på nära håll.
Ali Etawi jobbar i en butik i centrumet. Han minns påskhelgen väl. På skärtorsdagen befann han sig inne i stan, men på påskdagen var han hemma i Skäggetorp.
– Det som verkade bli en fin solig dag blev tyvärr inte så fin, säger han.
"Det var fel från alla håll. Allt som hände var helt onödigt", säger Ali Etawi.
Hur kändes det?
– Det var fel från alla håll. Allt som hände var helt onödigt. Hur folk svarade på koranbränningen är inte vad koranen står för. Tyvärr blev det en uppfattning om att muslimer är våldsamma.
Det är inte bara andras bild av Skäggetorpsborna som blev negativ, menar Ali. Skäggetorpsborna har också fått en skev bild av sig själva.
– Det är väldigt lätt att få den uppfattningen om man inte vet så mycket om Skäggetorp, men jag har bott här sedan 2009. De som är nya känner att det är inget ställe för deras barn att växa upp i.
Känner du att synen på polisen har förändrats?
– Både på gott och ont. Å ena sidan försöker polisen att göra allt möjligt för att stoppa det som är fel, men å andra sidan kan det vara så att de gör det på fel sätt.
I Alis butik träffar vi Malekah Al-Akad. Hon var bortrest när påskupploppen pågick, men hon minns nyheterna från upploppen väl.
– Jag blev ledsen i samband med koranbränningen, men reaktionerna tyder på respektlöshet mot polisen.
Malekah Al-Akad har bott i Skäggetorp cirka ett år och var inte hemma under upploppen. "Reaktionerna tyder på brist på respekt mot polisen", säger hon.
På kulturhuset Agora i Skäggetorp träffar vi Darin Almoraweh och Sedighe Shahverdi. Båda kvinnorna bor och jobbar i området.
Var du rädd?
– Nej, jag var inte där och jag hade ingen anhörig på plats. De som var där med egen vilja får skylla sig själv, säger Darin.
Darin är frustrerad över ungdomarnas agerande.
– Jag har kommit hit för att få en bättre framtid, men på grund av enstaka personer som inte har betett sig får alla vi som bor här dåligt rykte.
"Jag skulle hävda att de som valde att gå ut den dagen är de som har minst kunskap inom religionen", säger Darin Almoraweh, kulturvärd på Kulturhuset Agora.
Sedighe var på väg till Willys när hon fick vända hem på grund av oroligheterna.
– Jag tycker att det är synd att man inte respekterar min heliga bok och samtidigt är det synd att polisen blev skadad. Båda Paludan och demonstranterna gjorde fel.
"Jag tycker att det är synd att man inte respekterar min heliga bok och samtidigt är det hemskt att polisen blev skadad", säger Sedighe Shahverdi, konstnär från Skäggetorp.
Polisen Andreas hamnade mitt i stenregnet
Andreas Hårdh är polisinspektör och gruppchef över laget som jobbade dagpasset under skärtorsdagen. Han säger att hans grupp var bland de värst drabbade den dagen.
"Alla som var med om det som skedde har farit illa på ett eller annat sätt", säger polisen Andreas Hårdh.
Hur minns du dagen?
– Jag jobbade i patrull med en av mina medarbetare. Det var en vanlig arbetsdag och tanken var att vi skulle avsluta passet. Då meddelades att vi behövdes, utöver den vanliga personalen som redan var på plats. Vi blev kvar på grund av oroligheterna, sedan gick det snabbt. Vi stod mitt i stenregnet, säger Andreas och fortsätter:
– Jag fick stenar kastade mot mig och det var höga smällar av raketer. Det var mycket kraftiga ljudstötar av raketer och bangers som flera av oss har farit illa av. Som närmaste chef över medarbetarna som skadades blir jag berörd. Alla som var med om det som skedde har farit illa på ett eller annat sätt.
Hur kändes det när du var där?
– Vi hade fokus bara på att försöka lösa uppgiften. Det är vårt uppdrag. Vilket blev väldigt svårt att genomföra. Vi är vana vid att åka och lösa problem, men vi blev frustrerade när vi insåg att vi inte klarar av det och att vi måste dra oss tillbaka.
Polisinspektören vill betona att han och hans kollegor trots allt fått mycket stöd.
– Jag tycker att vi fick ganska snabb respons från allmänheten att vi gör ett bra jobb.
Är polisen mer redo att hantera en sådan här händelse idag?
– Jag har inte sett några indikationer på att det här ska upprepas. Vi har dialog med medborgarna och allt funkar bra.
Gruppchefen säger att han jobbar som vanligt, men att det som hänt har fått honom att lyfta blicken lite mer.