– Det här är inget att högtidlighålla. Det är ett klassiskt politiskt misstag som lyckligtvis försvann, säger moderate riksdagsmannen Finn Bengtsson när Corren når honom på årsdagen.
Decemberöverenskommelsen presenterades 27 december 2014 när sex av åtta riksdagspartier (Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet fick inte vara med) gått ihop för att undvika regeringskris. Sverigedemokraterna hade fällt regeringens budget genom att mot praxis rösta på Alliansens budget i stället för att lägga ner rösterna när den egna budgeten fallit. Dessutom hade SD lovat att "försöka fälla varje regering och budgetproposition som ger stöd för ökad invandring".
Stefan Löfven utlyste först extraval, men under julen genomfördes hemliga förhandlingar som till slut ledde till DÖ, där regeringspartierna och allianspartierna kom överens om att ledaren för den största partikonstellationen skulle släppas fram som statsminister och att minoritetsregeringar skulle få igenom sin budget. (Dessutom ingick att utbrytningar ur budgeten inte skulle vara möjliga och att det skulle samarbetas kring tre politiska frågor: försvar, energi och pensionerna.)
DÖ skulle gälla till 2022, men dog redan 9 oktober när KD på sitt riksting tog beslut om att dra sig ur överenskommelsen.
Ansikte utåt för DÖ-motståndet kom att bli Finn Bengtsson, moderat riksdagsledamot från Linköping. Han är glad att överenskommelsen sprack, men tycker fortfarande att många mentalt lever kvar i den.
– Vi borde vara mycket mer offensiva nu, men på grund av att det där tankegodset lever kvar så för vi inte fram den gemensamma slagkraftiga politik som Sverige skulle behöva, säger han.
Ett argument för Moderaterna att gå med i DÖ var att inte riskera en uppbruten blockpolitik, och därmed Alliansens framtid. Denna höst har också de borgerliga partierna dragits isär, inte minst i frågan om flyktingpolitiken. Men Finn Bengtsson hävdar att Alliansen lever.
– Vi har ett gemensamt förslag om hur stora statens utgifter ska vara, och är överens om hur mycket staten ska investera och spara i ladorna. På det sättet finns Alliansen i ett gemensamt förhållningssätt.
Tanken med DÖ var ju främst att undvika extraval och att hålla Sverigedemokraterna utanför makten. Ser du inga fördelar i det?
– Nej. Statsvetare har analyserat orsaken till att SD rusat uppåt i opinionen, och kommit fram till att det inte enbart är på grund av flyktingsituationen utan att det mycket är DÖ:s förtjänst. När det inte har funnits något trovärdigt budgetalternativ så vänder man sig i vanmakt till SD i protest. Det är till skada för Sverige att ett rasistiskt parti garanteras utrymme i opinionen på det sättet. Bara vi låter det största alternativet gå framåt skulle SD försvinna . . . det är ju tvärtom! Det borde man ha politisk skicklighet att se.
Din partiledare, Anna Kinberg Batra, var ju inne på att till och med föra in i lagen att största partiets budget alltid ska släppas fram . . .
– Det är det mest häpnadsväckande korkade som uttalats! Tänk tanken att man skulle lagstifta om överenskommelsen och vi efter valet 2018 skulle se Sverigedemokraterna som största parti. Då skulle vi tvingas åse en SD-budget passera i riksdagen. Det är faktiskt helt obegåvat.
Hur har ditt liv förändrats sedan 9 oktober?
– Som konstaterat mötte DÖ massivt motstånd bland väljare och sympatisörer till Moderaterna, och de har tackat mig för att jag drivit motståndet. Efter 9 oktober fick jag översvallande positiva sms, mejl och blommor, you name it. DÖ hade fallit i alla fall, men nu påskyndades det. Jag är väldigt nöjd att jag har tagit den striden. Att jag valde väljarnas sida och inte partiledarens.