Det kunde ha slutat helt annorlunda – om grävlingen hade hamnat på samma ställe som Ester i stället för på ett galler ovanför, eller om Ester inte hade gnällt och om hålans väggar inte hade varit av betong så att gnället ekade, eller om husses sökrunda hade hamnat några meter längre bort.
– En väldig tur, säger husse Rolf Gustafsson och får en vänlig puss på näsan av sin trötta hund..
Vid flygflottiljen Malmen, utanför staketet, finns ett gammalt så kallat värn i en kulle. Kullen är full med gamla gångar, kanske grävda av grävlingar.
– Där finns det sork också, berättar Rolf Gustafsson, och där brukar hundarna springa och nosa.
Gustafssons har två dansk-svenska gårdshundar, Sigrid och Ester, och på lördagseftermiddagen var båda med husse vid kullen. Sigrid kom tillbaka efter sin söktur, men Ester dök inte upp.
– Jag letade och ropade och väntade vid bilen. Jag åkte och hämtade min hustru och vi letade men till sist var vi tvungna att ge upp och åka hem. Vi antog att Ester fastnat i någon av grävlingsgångarna i kullen eller kanske till och med blivit ihjälbiten.
Efter en minst sagt orolig natt beslöt Rolf och Britt Gustafsson att göra en sista ansträngning och åkte tillbaka till kullen. De ropade in i alla synliga hål, men utan resultat. När Rolf för sista gången gick uppför kullen, på väg att lämna platsen, hörde han ett svagt pip inifrån. Han gick fram till glasfiberbubblan som ligger över värnet och ropade, och fick svar. Där var Ester.
Rolf ringde försvarsmakten men fick inte tag på någon som kunde hjälpa till. Han ringde polisen (igen, han hade anmält Esters försvinnande redan på lördagen), men där fanns ingen omedelbar hjälp att få. En vakt kontaktades, men måste ringa fortifikationsverkets jourkille som kom med en bultsax. Men den kunde ingenting åstadkommas.
– Så till sist ringde jag räddningstjänsten, berättar Rolf. De körde fel. Men till slut kom de, med två bilar. Och en vinkelslip.
Med den kunde hänglåsen till locket sågas av. Halvvägs nere i brunnen fanns ett runt galler med hål i mitten, och där låg en trött grävling. Längst ner på botten stod Ester och gnällde.
– Hunden hade väl jagat grävlingen och de hade fastnat bägge två, berättar Stefan Hagdahl, inre befäl vid räddningstjänsten Östra Götaland.
Räddningstjänsten fick börja med att rädda grävlingen som sprang iväg så fort den bara kunde. Sedan var det Esters tur att hissas upp.
– Det blev ett pusskalas! säger Rolf Gustafsson.
På botten av brunnen fanns tecken på att Ester inte var den enda hunden som ramlat ner genom glipan som uppstått när betongen spruckit. Räddningstjänsten räknar med att militären på Malmen fyller igen hålet.