Erik Freiholtz Jern har alltid varit tekniskt lagd. Han minns att han, när han var sju-åtta år, plockade isär en bandspelare som var trasig och som han sedan byggde samman igen och fick att fungera. "Det är en kick att få det att funka igen, när man har tagit isär trasiga saker", säger han.
Sedan barnsben har Erik Freiholtz Jern burit på en dröm om att bli civilingenjör. Livet, och slutligen också han, ville dock något annat, men det kom han att upptäcka först i vuxen ålder.
Sittandes vid matbordet i sitt och familjens kedjehus i Linköping berättar han om den tekniska genen, som ständigt varit närvarande.
– Jag har alltid varit teknisk och det sitter i fingrarna att pilla med elektronik.
Som barn ägnade han sig ofta åt att plocka isär olika tekniska prylar, för att sedan sätta ihop dem igen.
När det var dags att välja gymnasium föll valet, inte så överraskande, på tekniklinjen. Därefter, år 1999, flyttade då 20-åriga Erik till Linköping, för att utbilda sig till civilingenjör, med teknisk fysik som inriktning.
Det var i rummet i studentkorridoren som hans företag skulle få sin början – men det visste han inte då.
Den bullrande datorn fick inte plats någon annanstans än i den trånga garderoben. Där varnade datorn om att det var för varmt. För att hålla koll på temperaturen köpte Erik temperatursensorer, som han byggde om så att de gick att koppla in i datorn. Han passade också på att bygga en tillhörande hemsida. Där kan användare rapportera in utomhustemperaturer i realtid – än i dag.
– Det är lite kul att ha en röd tråd som har följt med. Det började i ena änden med den här garderoben i studentrummet. Sedan växte det och blev till ett företag av det, med massor anställda, som jag sedan sålde, konstaterar Erik.
Men låt oss backa tillbaka till 1999.
Redan då, under första året på civilingenjörsutbildningen, bestämde sig Erik för att hoppa av studierna.
– Det var inte som jag hade tänkt egentligen. Det är jättesvår matte och jag hade väl inte motivationen. Precis innan hade jag gjort värnplikten som civil brandman och åkt en hel del ambulans. Det fanns någonstans där i bakhuvudet att det var jätteroligt att jobba med människor och hjälpa sjuka människor – och så satt man där och räknade abstrakt matte som var skitsvår att fatta.
Erik Freiholtz Jern trodde att läkarstudierna skulle vara för svåra för honom, om han över huvud taget ens kom in. Det blev hans fru, som också jobbar inom vården, som peppade honom till att ta steget. "Hon sa att 'du kommer komma in och du kommer att klara det'. Hon hade ju helt rätt. Nu är jag i slutet och det har gått jättebra", säger han.
Erik bestämde sig för att byta bana, läsa till sjuksköterska och ägna sig åt ambulanssjukvården. Det var aldrig ett svårt beslut.
– Att hoppa av teknisk fysik, det var bara rätt. Även om det var en barndomsdröm var det ju inte det jag hade trott, framför allt inte studierna.
Hur var sjuksköterskestudierna, då?
– De var mycket lättare än teknisk fysik, säger Erik och tillägger:
– Och det var kul att få jobba med människor. Jag kände att det var mycket, mycket mer rätt än att sitta och räkna matte hela dagarna.
Vid sidan av studierna, och arbetet inom ambulansen, fortsatte han att bygga temperatursensorer, som han sålde vidare. Första året drog han in 50 000 kronor på hobbyverksamheten. Då förstod han att han behövde ta steget och starta en enskild firma, som senare blev ett aktiebolag.
Även när aktiebolaget var i rullning omkring 2006-2007 fortsatte han att se det hela som en hobby. Det var aldrig ett mål att ägna sig åt företaget på heltid. Men, i takt med att det växte blev det allt svårare att balansera både jobb och företag.
Efter tio år ställdes Erik inför ett vägval. Företaget eller anställd inom vården?
– Det var svårt att hålla företaget på hobbynivå när det började bli volym på saker, konstaterar han.
Pengar har aldrig varit en drivkraft för Erik Freiholtz Jern. Under 2019 bestämde han sig därför för att sälja det framgångsrika företag som han byggt upp. "Sedan är det klart att det är en drivkraft att man ska kunna få en lön, att man ska kunna leva, men jag startade inte företaget i syfte att jag skulle tjäna pengar. Jag startade ju företaget med syftet att inte Skatteverket skulle komma och bli sur för att jag sålde temperatursensorer svart", säger han med ett leende.
Han lämnade regionen, bestämde sig för att ägna sig åt företaget på heltid.
– Det var jätteroligt de första åren.
Under de tre år som Erik fokuserade helhjärtat på företaget gick allt i ett rasande tempo. Plötsligt stod han där med sex heltidsanställda, ett tiotal timanställda och 30 miljoner i omsättning.
Trots det tröttnade han.
Jorden runt-resorna, mässorna och mötena gav inte längre den utveckling som Erik alltid strävar efter, utan snarare en känsla av att stå och stampa på samma plats.
– Det var ju som att sitta och räkna matte. Man skuffade saker och pengar – och jag ville ju jobba med människor. Det hade jag ju redan bestämt.
Att företaget skulle växa sig så stort hade han aldrig väntat sig.
– Jag hade aldrig skrivit en budget, jag hade aldrig skrivit en affärsplan, jag hade aldrig planerat att det skulle bli så stort som det blev. Jag hade bara roligt hela tiden och gjorde det som jag kände i hjärtat.
Inom vården får man möta mycket mörker och elände. För att hantera det är det viktigt att hålla en professionell distans till patienterna, menar Erik Freiholtz Jern. "Jag känner med patienterna, jag stöttar dem och jag hjälper dem, men sedan måste man kunna lämna det på jobbet så långt det går. Sedan är det klart att de riktigt svåra händelserna, de finns kvar. Man har minnesbilder och situationer som man kommer att komma ihåg resten av livet. Men det är ju inte bara tråkiga saker. Det är väldigt fina saker också. Och väldigt udda saker ibland och roliga saker... Man skrattar en del med patienter med", säger han.
Erik konstaterar att det var "superkul" att lyckas driva upp något så stort, men han var hela tiden på det klara med att han inte ville jobba med det för alltid.
– Jag var liksom färdig med den resan.
2019 kom Erik återigen till ett vägskäl.
Han hade sökt in till läkarlinjen, och fått en plats. Han visste att det var rätt steg att ta, men han behövde bestämma sig om företagets framtid. Diskussionerna hemma, med frun, var många. Vad skulle han göra? Hur skulle han tänka?
Att driva vidare företaget, parallellt med studierna, kändes inte aktuellt. Dygnets timmar räckte inte. Inte heller att anställa någon som skulle ta över rollen som ansvarig, eller lägga ner företaget, kändes rätt.
Efter en tids funderande landade Erik därför i att sälja det vidare.
– Det var helt fantastiskt att kunna se företaget leva vidare. Det var ett väldigt skönt steg, precis som nästan alla steg jag har tagit i livet. Allt har varit roligt, men man kommer till en punkt där man känner att "nu vill jag ta nästa steg".
Drivet och viljan att hjälpa människor upptäckte Erik Freiholtz Jern först i vuxen ålder. "Det handlar kanske om att man vill känna... Alltså, det blir lite egoistiskt också. Man vill känna att man gör något bra. Vi lever ju här och nu, vad kan jag göra för att påverka?", säger han.
Det är tydligt att han inte skräms av att byta spår och utmanas. Snarare motiverar det honom.
– Jag tror inte att jag har något problem, egentligen, med att vara på samma jobb länge, men det vill till att jag får personliga utmaningar.
Det får inte bli enformigt, det får inte gå på rutin. Det ska vara lite svårt, tycker Erik.
– Jag har alltid varit lite vetgirig. Inte så att jag har varit rastlös, jag har inte varit uttråkad på det sättet heller, men om jag jobbar fem år på ett ställe känner jag att "nu vill jag göra någonting mer".
Inom vården verkar det dock som att Erik kommer att bli kvar. Till sommaren 2025 är han klar med läkarstudierna. När han pratar om yrket förändras hela hans kroppsspråk. Ögonen får en ny glans, leendet blir bredare.
– Det känns bra när man kan göra så att andra mår bra.
Att jobba inom vården är visserligen tufft på många sätt, men det är tydligt att Erik ser fram emot det som framtiden har att erbjuda.
– Det är svåra trafikolyckor, folk som dör, barn som far illa, mycket sorg, bedrövelse... Men å andra sidan kan man ju faktiskt hjälpa många som är svårt sjuka eller döende, säger han och fastslår:
– I det stora hela tycker jag att det positiva väger upp – med råge.