Skoglund menar att genom att störa brukarna får man också värdefull information om säljarna. "Mina bästa uppgiftslämnare, som nu är grovt gängkriminella, var ju brukare från början".
När Corren undersökte kokainrester på tio krogar i centrala Linköping blev det utslag på sju av dem. Inte förvånande alls, menar Magnus Skoglund, operativ utredare på Grova brott inom polisen.
– Kokain är ju en festdrog, och det är färre poliser i dag som jobbar mot "kokain-folket".
Han om någon borde veta. I över 25 år har han arbetat mot narkotikan i staden. Under lång tid var han operativ chef för gatulangningsgruppen som ingick i narkotikaroteln. Gruppen arbetade civilt ute på fältet mot både grova narkotikabrott och festande, påverkade östgötar.
– På Ågatan spanade vi inne på krogarna och tog folk som vi såg var narkotikapåverkade. Det var en blandning av tungt kriminella och vanligt folk som exempelvis lärare, läkare och ungdomar. I dag hinner den uniformerade polisen eller civila områdespolisen inte med den typen av arbete om det inte sker i en riktad insats.
2015 genomgick polisen en stor omorganisation. De 21 självständiga, länsvis indelade, polismyndigheterna ombildades till den nationella Polismyndigheten. I Linköping medförde omorganisationen att narkotikaroteln försvann. Magnus och hans kollegor skulle istället ingå i den grupp som i dag kallas Grova brott. Och ledningen var tydlig: fokus var att klara upp grova våldsbrott. Tid för att bekämpa rena narkotikabrott försvann mer och mer.
I dag finns det inga civilpoliser i Östergötland som på heltid arbetar mot narkotika på det breda sätt som gatulagningsgruppen gjorde. Enligt Magnus medför det att underrättelseenheten går miste om viktig information.
– Jag vill påstå att om vi hade haft kvar vår narkotikabekämpning som den såg ut förut hade vi haft färre skjutningar. Varför? Många av offren och gärningsmännen hade redan suttit inne för narkotikabrott.
Till skillnad från tidigare, när polisen kontinuerligt störde knarklangarna, sker arbetet mot narkotikan i dag mest i utsatta områden. Men man glömmer bort resten av Linköping och de mindre orterna i Östergötland, säger Magnus.
– Nu för tiden ska alla inom polisen arbeta med narkotikan. Det är bra – och ordningspolisen, områdespolisen och trafikgrupperna gör det bra – men det blir ingen kontinuitet i bekämpningen av narkotikan. För när det blir allas ansvar blir det till slut ingens ansvar.
Att se om någon är påverkad eller säljer narkotika är inte speciellt svårt, enligt Magnus Skoglund. “En missbrukare som har saker på sig tenderar att göra en viss rörelse när han eller hon ser polis. Det räcker för skälig misstanke. Vilken rörelse tänker jag naturligtvis inte säga”, säger han.
Enligt Magnus kämpar polisen i dag med både tid och resurser. Att jaga "festknarkare" hinns därför sällan med.
– Men det är en viktig del av arbete mot narkotikan. Så länge det finns efterfrågan kommer det att finnas langare.
Går det att påverka efterfrågan?
– Absolut! Ta bara informationskampanjen "Spola kröken" på 70-talet eller 80-talets Non fighting generation. Men polisen kan inte vända skeppet självt. Även andra aktörer i samhället måste medverka.
Magnus tror att det behövs en fokusgrupp inom polisen, liknande den för tio år sedan, för att inte bara komma åt de gängkriminella – utan även missbrukarna.
– Det är alltid roligt att göra stora beslag. Men på gatulagningsgruppen sa vi ofta 'Hellre ett halvt gram i näven än ett missat kilo i skogen.' Det där halva grammet som du tar av någon kan vara det viktigaste beslaget du gör i en människas liv.
Är det inte tröstlöst att jobba mot narkotikan?
– Man ska inte tro att man kan rädda världen, men har jag hjälpt en enda människa är jag nöjd.
Hemma hos Magnus finns ett vykort inramat. Det är från en ung tjej som Magnus och hans grupp ständigt jagade för många år sedan. Hon var djupt fast i missbruket och åkte in och ut på olika behandlingshem.
Så gick det ett antal år. Tjejen syntes inte till. En dag damp det ner ett vykort i Magnus brevlåda.
"Tack för att du jagade mig. Jag hatade dig då, men nu fattar jag varför du gjorde det", stod det.
– Hon hade tagit sig ur missbruket. Det där vykortet gör att man orkar jobba tio år till.