”Vi grundlägger en hållbar framtid”.
Så lyder Linköpingsföretaget Marcussons Entreprenadtekniks vision. I den ingår att så långt det är möjligt driva fordonen med förnybar och fossilfri diesel, HVO100.
– Vi går en brottningsmatch som heter duga. Jag vill inget hellre än att köra fordonen på HVO, men det är ekonomiskt ohållbart, samtidigt som vissa beställare har tydliga krav på att vi måste göra det.
Markussons har 50 anställda, 15–20 underleverantörer och drygt 30 fordon bestående av grävmaskiner, lastmaskiner och lastbilar. Sedan aktiebolaget bildades 2006 har det vuxit konstant och 2021 ökade man med 40 procent, från 100 till 145 miljoner kronor i omsättning.
De utför helhetsuppdrag och marktjänst åt stat, kommuner, bygg- och fastighetsbolag.
Bränslet är givetvis en stor kostnad och företagets dilemma är att man sitter fast i kontrakt som grundar sig på en helt annan prisbild och verklighet än den som nu råder.
Han är märkbart fokuserad på branschkrisen när vi snabbt ses utanför företaget i Torvinge. Egentligen har han fullt upp med upphandlingar och att förbättra produkten.
– Vi ska lämna ett anbud värt 18 miljoner, låsa ett icke indexreglerat pris under tre år, samtidigt som premisserna förändras varje dag. Men jag måste ju se till att våra 50 anställda och 15–20 underleverantörer vid månadens slut kan plocka ut sin lön.
Egentligen började branschens kris i mars 2020, menar Robert.
– Vi har haft gott om jobb, men extremt hög frånvaro, utan någon som helst statlig kompensation.
Hur påverkas ni konkret?
– Vi och många med oss kommer inte att ha råd att investera i nya fordon, vilket drabbar lastbilsförsäljarna, maskinförsäljarna och i slutledet fördröjer utbytet av mindre miljövänlig utrustning så vi klarar våra miljömål.
Vad måste till nu?
– Att staten blixtsnabbt identifierar extremt utsatta branscher och kompenserar dem. Det finns börsnoterade bolag som kommit åt statens pandemistöd och kunnat plockat ut massor av pengar. Det är något riktigt skevt här.
Om drivmedelspriserna fortsätter stiga?
– Jag befarar en extrem lågkonjunktur och många företag i konkurs. Just nu känns det som en käftsmäll. Samtidigt – och det är viktigt – jag befinner mig ännu inte i krig. Mot bakgrund av vad det ukrainska folket genomlider är drivmedelsdebatten en ickefråga.