Den 13 november 1995 anmäldes 21-åriga Sargonia Dankha från Linköping försvunnen.
Det blev inledningen på en av de mest omfattande polisutredningarna i Östergötlands historia. Polisen misstänkte i ett tidigt skede att kvinnan blivit mördad.
Trots att polisen lade ner ett enormt arbete hittades aldrig kroppen. Men ganska snart hopade sig en rad indicier som gjorde att en då 45-årig restaurangägare kom att misstänkas för mordet. Han häktades och satt frihetsberövad i 40 dagar innan han försattes på fri fot.
Genom årens lopp har polisen letat efter Sargonias kropp – utan att finna den. Något åtal har aldrig väckts i Sverige.
Fallet tog en oväntad vändning i juni i år då det blev känt att den tidigare restaurangägaren, som nu är 73 år gammal, hade gripits i Italien. Anhöriga hade kontaktat den italienske advokaten Francesco Rubino som tog sig an fallet och lyckades få åklagare att driva fallet.
Den 13 oktober kommer 73-åringen att ställas inför rätta i Italien för mordet.
På torsdagen deltog Rubino i en presskonferens på Stora hotellet i Linköping. Vid hans sida satt Ghariba Dankha, mor till Sargonia, den pensionerade polisen Henry Jansén, som länge känt familjen Dankha, samt Caroline Karlsson, chef för Stadsmissionens verksamhet för skydd och behandling av kvinnor.
– När jag för två år sedan fick förfrågan tänkte jag att det var helt otroligt det som faller på mitt bord. Jag är brottmålsadvokat och det här är ett unikt fall. När jag satte mig in i det här fallet kände jag att jag var tvungen att ta tag i det, sade Francesco Rubino.
Advokaten berättade att han och hans medarbetare ägnade månader åt att analysera allt material. Nästa steg var att vända sig till italienska åklagare och övertyga dem om att mordfallet gick att driva i italiensk domstol.
– Det här är unikt, inte bara för att det handlar om ett mord som begicks för 28 år sedan, utan också för att det är ett mord som inte begåtts i Italien, sade advokaten och fortsatte:
– Vi lyckades få åklagarsidan att ta upp fallet. Jag är alldeles säker på att Sargonias leende, som jag sett framför mig hela tiden, har hjälpt saken.
Enligt Rubino var det av största vikt att arbetet skedde diskret och i hemlighet. Han fruktade nämligen att 73-åringen, som bodde i Sanremo, skulle fly Italien om han fick veta att det italienska rättsväsendet hade satt strålkastarljuset på honom.
– Sanremo ligger nära den franska gränsen. I hemlighet fick jag meddelandet att åklagaren beslutat att ta upp fallet till åtal. Jag hade velat berätta för Sargonias mamma om det här beslutet, men det gjorde jag inte. I Italien räcker det inte att åklagaren beslutar att fallet ska tas upp, det måste också godkännas av en domare. Om åklagaren hade meddelat pressen det här innan domaren gett sitt godkännande hade 73-åringen flytt landet, sade Rubino.
Den 17 juni fick advokaten besked om att domarens godkännande. Samma dag hämtades 73-åringen av italiensk polisen och han har sedan dess suttit i fängsligt förvar i väntan på rättegång. Han har försökt att slippa sitta häktad på grund av de hjärtproblem som han uppges lida av. Men hans begäran om att få sitta i husarrest har avslagits.
Under presskonferensen vädjade Rubino till flera okända vittnen att ge sig till känna. Det har framkommit i utredningen att Sargonias mördare antagligen fick hjälp att gömma eller göra sig av med kroppen. Att hjälpa någon att gömma en död kropp är naturligtvis ett brott – som i Sverige rubriceras som brott mot griftefriden. Det brottet är dock sedan länge preskriberat och den eller de som hjälpte mördaren riskerar därmed inget straff.
– Vi vill använda oss av den här presskonferensen för att rikta en uppmaning till de personer som säkerligen hjälpte till vid bortförandet av kroppen. Var dessa personer än må finnas, så ber vi att de ger sig till känna och berättar vad de vet. Mamman och resten av familjen vill äntligen kunna få gråta ut vid Sargonias grav. Vi vill kunna garantera att 73-åringen under resten av sitt liv sitter i fängelse, sade Rubino.
Efter presskonferensen upprepade Sargonias mor samma uppmaning:
– Vi vill veta var hon finns. Det är det jag ber dem om, sade Ghariba Dankha.
Sargonias mor vädjade även till 73-åringen att berätta vad som egentligen hände i Linköping för 28 år sedan:
– Jag vet att hon inte är livet. Men jag vill veta varför hon inte är i livet. Jag vill veta vad han gjort och varför. Jag hoppas att ingen annan familj ska behöva leva som vi har gjort i vår familj.
Den 73-årige mannen har ännu så länge valt att utnyttja sin rätt att inte svara på några frågor.
– När han greps ska han ha sagt att han "förväntade sig det här", men att han inte minns något. Jag har ingen aning om han kommer att yttra sig under processen. Jag hoppas kunna använda mig av det som han sade när han satt häktad i Sverige 1995. De förhören visar på motsägelsefulla, osanna uppgifter som kommer att leda till att han döms, sade Rubino och fortsatte:
– Jag kan inte förneka att det finns stora problem i den här processen, som jag förstår att 73-åringen kommer att utnyttja för att slippa livstids fängelse. Han kommer att testa varje kryphål för att komma undan.
Rättsprocessen i Italien kan bli utdragen. Ett 40-tal vittnen kommer, enligt advokaten, att höras. En jury som består av två domare och sex representanter för allmänheten kommer att avgöra om bevisningen mot 73-åringen är så stark att det räcker för en fällande dom.
– Jag tänker mig att processen kommer att vara i minst ett år, sade Rubino.
Att Sargonias kropp inte har hittats utgör inget juridiskt hinder i Italien för att döma någon för mord.
– I Italien finns det sju eller åtta fall där man har dömt någon för mord utan att kroppen har hittats. Även om vi inte kan bevisa med vilken typ av vapen som hon har mördats så räcker, enligt min mening, bevisningen för en fällande dom. Om man inte kan döma någon utan att det finns en kropp är det som att uppmuntra till mord. Då är det bara att låta kroppen försvinna, sade Rubino.
Caroline Karlsson, chef för Stadsmissionens verksamheter för skydd och behandling för kvinnor, berättade om den insamling som har startats för att samla in pengar till rättsprocessen.
– Varje år mördas cirka 15 kvinnor av sin partner eller sin före detta partner. Vi vill bidra till att förövare inte går fria, sade hon.