Utan skrik, men med omedelbar pondus från dag ett såg han till att förstaklassarna höll sig i skinnet. I klassrummet rådde tystnad, arbetsro och lärarrespekt.
Svenska skolbarn är sämst i världen på att komma i tid. Och det är inte det enda de är sämst på, tyvärr. I veckans snackis, den internationella Pisa-undersökningen, framgår det att Sveriges skolbarn är de som tappat allra mest kunskapsmässigt i både matte, naturkunskap och läsförståelse.
Den med åren bara växande bristen på disciplin och respekt för lärare och andra vuxna är förstås en orsak. Men det kluriga är ju att skolan ska passa så väldigt, väldigt många.
Hos min dotter, som inte är utåtagerande eller särskilt snacksalig, rådde tyvärr också en panisk rädsla för att komma försent, på något sätt sticka ut i klassrummet eller att ens räcka upp handen för att gå på toaletten. Klockan 8 varje morgon lämnade hon hemmet småspringande med orolig blick och andades inte ut förrän hon var på skolgården och kunde se att skolklockan var 8.05 (hon började 8.20). Hon gick två hela årskurser utan att gå på toa.
Nu har hon bytt skola och har vuxit som människa: tar plats, vågar prata inför folk och har till och med kommit försent ett par gånger utan att må särskilt dåligt av det. Däremot lär hon sig betydligt mindre matte.
Med min mellersta dotter har vi fått kämpa för att hon ska få utmaningar som matchar hennes enorma kunskapstörst. Något svensk skola enligt lag ska göra, men som är nästan omöjligt i praktiken. Så länge en och samma lärare samtidigt ska hantera barn som just anlänt till Sverige, barn med koncentrationssvårigheter och barn födda med en bok i handen är det så klart väldigt lätt hänt att man lägger sig på någon sorts mediannivå där vissa inte hänger med alls och vissa lika gärna kan gå ut och kasta boll i korridoren för att de redan kan allt.
För att tala mattespråk: svensk skola kämpar med en mycket svårlöst ekvation. Alla barn är olika, men har samma rätt till undervisning och omsorg. Men ska den ske på deras egna villkor är det omöjligt. Sticker man ut åt endera hållet så sorry, men lite svinn får man räkna med. Saker blir varken hackade eller malda, och vips har vi blivit fullständigt frånsprungna av kinesiska och sydkoreanska elever.
Eller så svårt är det kanske inte. I onsdags morse twittrade läraren Elin: ”Vänstern skyller på Björklund. Björklund skyller på sossarna. Själv är jag på väg till 33 elever i ett klassrum för 28.”
Och så är det ju. Från vilket håll man än tittar på det handlar det om att fixa fler och bättre lärare, för att öka chansen att i alla fall några barn till får en undervisningsform som passar dem. Och då är det pengarna som snackar.
Ös in kronor i skolan. Stoppa skattesänkningarna, inför skattehöjningar. Ta pengar från annat. Sluta framför allt bums med vanvettet att skicka en massa skolpengar till skatteparadis.
Låt stå.