– Inte svensexepaintball utan på riktigt, skrattar lagkaptenen Natalie Eriksson, och rättar till luggen.
Vi sitter i ett litet kök i parets lägenhet i Berga. Här bor Natalie, 20 år, hennes sambo Rasmus Falkenhem, 21 år, och alla deras paintballprylar. Ja, de tar faktiskt en hel garderob i utrymme, i denna lilla etta. Båda studerar på universitetet, Natalie grundkurs i beteendevetenskap på första året, Rasmus läser andra året som dataingenjör. Det är ett par år sedan de träffade varandra och ungefär lika länge sedan de testade paintball för första gången. Nu är de till och med sponsrade som lag.
Jag trodde självklart att paintball var ett och samma spel eller kanske lek. Natalie garvar och säger att det tror nästan alla. Hon berättar att deras variant kallas speedball. Så visar de mig en bild på hur en tävlingsplan ser ut. På den finns uppblåsta hinder att gömma sig bakom. Så är det i alla fall på tävlingar, här i Linköping finns en tävlingsbana där hindren är skapade av däck, mestadels traktordäck. Vi beslutar att åka dit för att få se dem in action. En jättestor resväska, skapad för paintballutrustning, fylls och ändå bär de massor i händerna. Ett bilbaksäte går det år.
– Man måste vara rejält vadderad för att färgkulorna ska studsa bort, inte gå sönder när de träffar, förklarar Rasmus medan de klär sig i full mundering.
Så fyller de sina vapen, som man inte ska säga, det heter markörer, får jag lära mig. Kulorna är som en spelkula och skjuts med racerfart. Om kulan spricker på kroppen är du död, förklarar Natalie. Är man välvadderad kan den i bästa fall studsa bort från kroppen utan att spricka. Max två centimeter får vadderingen vara.
Jag lär mig mycket denna soliga men blåsiga aprileftermiddag. Vi är vid ett av regementenas gamla skyttevärn på gamla militärområdet. Långt bortifrån hörs bygget i Vallastaden. Här tränar deras lag minst en gång i veckan. Nu har det varit extra viktigt, på söndag är det dags för den första SM-deltävlingen för året, i Kristianstad. I SM tävlar femmannalag mot varann och det innebär hela laget, de lobbar just nu för att få inhoppare.
– Hoppas att vi lockar fler spelsugna. Det är en jätterolig sport och vi hoppas att fler i alla fall vill testa, säger Natalie.
Deras lag som spelar i trean heter Linköping Loonies. I stan finns också ett annat lag: Enigma som har lag i division 3 och i division 2. Alla de tre lagen ska tävla i helgen och en hel massa andra lag från hela Sverige. Främst står "Joydivision" som spelar i championligan. De tävlar runtom i världen men här i Sverige finns ännu ingen som kan leva helt på sin sport, men högre upp ger givetvis mer sponsring.
– Viktigast är kommunikationen på planen, annars kan man inte vinna, förklarar Natalie.
