Vår stad
Genom att han även köpte marken närmast söder därom kom hans fastighet att sträcka sig ända ned till dagens Lasarettsgatan.
Åman lät uppföra ett herrgårdsliknande bostadshus. I bottenvåningen låg köket och andra ekonomiutrymmen, medan de mer representativa rummen fanns en trappa upp. Han lät också uppföra ett stall och flera andra ekonomibyggnader samt två lusthus.
Åman anlade även en vidsträckt parkliknande trädgård, bland annat med flera hundra fruktträd och ett betydande antal almar. På fastigheten iordningställdes dessutom en stor köksträdgård.
På 1840-talet ordnade Åman upprepat publika tillställningar i sin trädgård. Det var inte minst olika musikevenemang i samband med vilka förfriskningar serverades. I trädgården fanns också en överbyggd källa med mycket klart vatten.
År 1854 köpte chefen för Andra Livgrenadjärregementet, sedermera generalmajoren, Christian Lovén fastigheten. Lovén beskrivs som en synnerligen skicklig officer. Han var dessutom hovfunktionär såväl under Oscar I som under Karl XV och Oscar II. År 1864, året före ståndsriksdagens avskaffande, adlade Karl XV generalen Lovén.
Efter det att Lovén 1867 flyttat till Stockholm köptes fastigheten av landssekreteraren Adolf Wallenberg. Vid sidan om sin tjänst hade han en rad förtroendeuppdrag bland annat i den då prestigefyllda hamnstyrelsen. Wallenberg stred vidare för att staden skulle öka satsning på folkskoleundervisningen. Han var även en av grundarna till det byggnadsbolag som byggde goda bostäder för skötsamma arbetare.
Wallenberg var också en drivande styrelseledamot i Trädgårdsföreningen. Exempelvis tillkom Belvederen på hans initiativ.
I Linköpings umgängesliv blev Wallenbergs och hans hustru Fredrikas gästfria hem mycket uppskattat. Wallenberg, som var road av kägelspel, lät 1868 uppföra en kägelbana i trädgården.
Adolf Wallenberg var född i Linköping och bodde i tonåren i Hov vid Vadstena. Han var kusin till imperiegrundaren A O Wallenberg.
Något år efter Wallenbergs död 1895 styckades fastigheten varvid den del där kägelbanan låg köptes av grosshandlaren Axel Karlson. Han lät flytta kägelbanan till sitt sommarnöje Drabbisdal i Berg. Karlsons söner skänkte kägelbanan till Gamla Linköping, där den invigdes i maj 1962.
Källor Arvid Kugelbergs och Ulla Linders skrifter om Linköping.