– Förarnas berättelser vittnar om en kamp mot tröttheten när de kör. Man äter godis, man dricker kaffe, man vevar ner rutan eller pratar i telefon för att hålla sig vaken. Det här är ett delat ansvar mellan förare bolag och beställaren. Alltså i slutändan politikerna som utformar anbuden.
Det säger Anna Anund, forskare på Statens väg och transportforskningsinstitut (VTI), i Linköping. I Almedalen på torsdagen presenterar VTI en omfattande studie tillsammans med bland annat Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet. Bland annat har man både frågat bussförare i Stockholmsområdet om deras upplevda trötthet och granskat schemaläggningar. Man har även gjort mätningar på hjärnaktiviteten, förares sömn och ögats blinkningar samt experiment på riktig väg med bussförare i Östergötland.
Tröttheten kan i bland vara så stor att det enligt Anna Anund kan handla om att förarna kör buss i ett ”uttröttat tillstånd”, vilket skulle kunna vara olagligt.
– Framför allt är det en säkerhetsrisk. Juridiskt klassas det som vårdslöshet i trafik.
Resultaten pekar ut de delade turerna med inledande tidiga morgonpass som det största problemet. Här visar det sig att många förare ofta är mycket trötta. Nära hälften säger att de har svårt att hålla sig vakna bakom ratten minst två gånger i månaden. Var femte uppgav att de måste anstränga sig för att hålla sig vakna minst två–tre gånger i veckan. Sju procent har varit med om en olycka på grund av egen trötthet och 17 procent uppgav att de någon gång senaste halvåret velat avbryta arbetspasset på grund av trötthet.
Studien gäller förare i kollektivtrafik där både körning i stad och på landsbygd kan ingå och omfattar allt från stressiga miljöer till mer monoton körning. Det finns tydliga individuella skillnader i hur trötta förare är. Faktorer som sömnbrist och höga stressnivåer bidrar extra mycket till trötthet under körning. En annan detalj är att omkring 15 procent av förarna i studien visar tecken på sömnapné, alltså korta andningsuppehåll under sömn. Det är känt att sömnapné leder till ökad risk för sömnighet.
Resultaten visar att förarna arbetar under stora risker. Och i sin tur innebär det risker för att andra människor skadas.
– Det är framför allt oskyddade trafikanter som skadas när bussar är inblandade i olyckor. Resenärerna skadas oftare utanför bussen än i den. Det finns dock inga specifika studier som kopplar olyckor till just trötthet, säger Anna Anund.
Utredarna pekar ut en rad olika praktiska råd.
– Det är ofrånkomligt att de flesta förarna har viss sömnbrist i samband med tidiga pass. För att undvika att sömnbristen ackumuleras bör man inte ha fler än tre tidiga morgonpass eller nattpass i följd. Det är också viktigt att följa regeln om elva timmars dygnsvila mellan arbetspassen. Och man bör undvika långa och delade arbetspass, säger Anna Anund.
Hon understryker att det politiska ansvaret här är stort:
– Det har länge varit en fråga mellan fackförbund och arbetsgivare. Men jag tror att det måste upp på politisk nivå för att det ska ske en förändring. Det här handlar om förare som transporterar människor i olika riktningar varje dag!