Vår stad
Ännu på 1920-talet fanns där, förutom en rad bostäder, plåtslageri, snickeri, sadelmakeri, skomakare- och målarverkstäder samt ett bildhuggeri och en liten mekaniskverkstad.
Den i fastigheten uppväxte Thord Lindell (1904–61), sedermera rektor för Vadstena folkhögskola, beskrev den som en folkrik gård där alla kände alla. Bland bostadshyresgästerna fanns, förutom flertalet av gårdens hantverkare, en rad familjer med järnvägsanknutna män, som bromsare, stationskarlar och eldare. Där bodde också änkan Andersson som drev ett så kallat skolhushåll där läroverkspojkar från den omgivande landsbygden kunde få mat och husrum. Även den välkände profilen Fylle-Kalle hyrde i gården. Den sistnämnde blev upprepat åthutad av den oftast så vänlige gårdskarlen.
Gården är dock främst förknippad med snickarmästaren Samuel Wallertz (1787–1863). Han kom att, undantaget för sina år som gesäll, leva och verka hela sitt liv i den fastigheten. Han hade ärvt den efter sin far, byggmästaren Jöns Samuelsson. Enligt vad Thord Lindell skrivet är det snickarmästare Wallertz som i mitten av 1800-talet inspirerade till namnet Snickargatan.
Wallertz blev borgare 1812 och kunde då starta sin verkstad. Där tillverkades möbler och utfördes en rad finsnickerier. Där framställdes också baktråg och andra husgeråd. Wallertz hade inte bara flera snickare anställda utan även såväl en bildhuggare som en svarvare. Dessutom ingick flera pigor och drängar i Wallertz hushåll.
Wallertz var mycket respekterad i Linköping. Han hade en rad olika kommunala uppdrag och var exempelvis en av stadens äldste, med uppgifter som liknar dagens kommunstyrelse. Han var också ålderman, ordförande, för snickarskrået i Linköping. År 1847 förärade landshövdingen honom rådmans heder och värdighet som erkänsla för hans insatser.
Som en ovanlig festlighet karaktäriserade Corren den middag som stadens honoratiores sommaren 1862 samlades till på värdshuset i Nykvarnsparken för att fira att Wallertz varit snickarmästare i femtio år. Då skålades det i champagne och njöts av taffelmusik.
Tillsammans med sin Maja Christina (1793–1858) fick han tolv barn, av vilka endast tre överlevde föräldrarna. Paret fick också uppleva att två av deras barnbarn redan i mycket unga år blev föräldralösa.
Maja Christina avled på nyåret 1858. Samuel dog på sommaren 1863.