Gården har funnits i familjen Ekmans ägo sedan slutet av 1800-talet. Maria, maken Johan och de tre barnen är den fjärde generationen som bor här.
Sedan 1988 har Eva och Henrik Sievert arrenderat Stafsäter och drivit mjölkgård. Men på torsdag är det stopp, efter nästan 30 år. Då blir det auktion på 120 djur och alla maskiner.
Just nu har paret hektiska dagar för att hinna med allt inför auktionen. Så hektiskt att de inte hinner träffa oss för intervju och fotografering, det får vi sköta via mejl.
Varför slutar ni?
– Vi är 60+ och börjar känna oss slitna. Även ladugården är sliten och kräver snart en större investering. Lönsamheten för mjölken är inte den bästa just nu, vilket påskyndat vårt beslut att lägga ner verksamheten.
Mycket har förändrats under era 30 år . . .
– Ja, och ska vi vara helt ärliga är det inte lika roligt längre, med allt mer dokumentation och kontroller. Man försöker verkligen följa nya, gamla och ändrade regler och påbud, men ändå finns en viss oro att man missat något.
Finns det en bitterhet?
– Nej, nej. Det har varit fantastiska år, med hela känslospektrat. Allt från glädje till sorg, tillfredställelse, stress,frihet, bundenhet, naturupplevelser, trevliga bondekollegor. Och hela tiden lär man sig nya saker!
Känns det vemodigt nu?
– Ja, det är konstigt att klippa av bondelivet efter 28,5 år. Sorgligt att sälja ko-llegorna som man följt från födseln i generationer, men var sak har sin tid.
Vad ska ni göra istället?
– Vi har två små barnbarn 20 mil bort som vi så klart vill kunna träffa mer. Vi har mycket att göra vid vårt hus. Snart är det jul, hur gör man när man är ledig? Det är ett oskrivet blad, men snart får vi veta. Nu väntar auktionen, sedan blir det städning och rengöring. Efter det stänger vi ladugårdsdörren.
Gårdsglassen kvar
Maria Ekman som bor på Stafsäter hade gärna sett att paret Sievert fortsatt.
– Det är jättetråkigt det här. En så stor gård ska förstås ha djur som håller landskapet öppet. Vad som ska ske med ladugården framöver vet vi inte, men vi ska ha grannens utebetesdjur här, så att markerna inte växer igen.
Varje vecka använder hon 700 liter mjölk till Stafsäter Gårdsglass. De ska framöver köpas från granngården Ringsnäs. Glassproduktionen har fått bra snurr sedan den inleddes 2011.
40 smaker
– Vi har en årsomsättning på 1,5–2 miljoner. Förutom i den egna butiken på gården finns vi i allt fler livsmedelsbutiker i Linköping med omnejd.
Gårdsglass är ett holländskt koncept som finns i hela Europa. Man köper sig kunskapen och förbinder sig därefter att köpa en del av sina råvaror från holländarna, som dock inte har någon provision på försäljningen. I Stafsäters glassbutik finns, förutom en mängd andra varor, 40 glassmaker.
Vilka är populärast?
– Choklad, vanilj, saffran och kola med havssalt.
Och dina egna favoriter?
– Rabarbersorbet, kaffe och mint med choklad.
Ökad klimatpåverkan
Peter Borring, regionordförande för LRF Östergötland, konstaterar att framtiden ser dyster ut för konventionell svensk mjölkproduktion.
– Vi kommer att tappa många mjölkbönder som på grund av den dåliga lönsamheten lägger ned eller ställer om till köttproduktion. Det är tråkigt. Dels tappar vi sysselsättning i den arbetskrävande mjölkproduktionen, dels leder det till en ökad klimatpåverkan.
Hur menar du nu?
– Svensk nötköttsuppfödning är klimatsmartast i världen eftersom 65 procent kommer från mjölkproduktionens djur.
Kan en omställning till kravmjölk vara en räddning?
– Nej. Marknaden för ekologisk mjölk är i dag 17 procent. Jag tror att den stagnerar runt 25 procent. Så det är ingen räddning för alla mjölkbönder att ställa om till eko.
