Emely Levin läste teologi i Örebro men närde också en längtan efter att studera till lärare. För fyra år sen flyttade hon med maken till Linköping och började på lärarutbildningen. Matematik- och NO-lärare var målet.
– Jag insåg snart att lärarutbildningen här hade gott rykte, förklarar hon.
Kunde utbildningen på Linköpings universitet matcha detta goda rykte?
– Både ja och nej. Ämnesundervisningen kändes bra, men man kunde ha klämt in mer.
Blev det för slappt ibland, menar du?
– Ja, faktiskt. Jag hade önskat mig fler föreläsningar om till exempel grupp-psykologi och bedömning.
Många lärarstudenter hoppar av utbildningen…
– Det var aldrig aktuellt för min del. Jag tyckte ändå att det mesta var bra.
Det är många skriverier om pappersexcersis och dokumentationskrav i skolan. Påverkar det dig?
– Det är svårt att säga eftersom jag inte arbetat så länge som lärare. Det ska bli intressant att se hur mycket pappersjobb det verkligen är, eller om medierna överdriver
Vad tror du om systemet med förstelärare?
– Det kan nog fungera om man ser försteläraren som en resurs och inte en kontrollant.
Vad kan du tillföra i skolan nu när du blir behörig?
– Att kunskap är roligt. Jag vill försöka utgå från aktualiteter i min undervisning och ta in omvärlden i klassrummet, något som många lärare är duktiga på att göra. I tider av vinterkräksjuka kan man exempelvis tala om virus i NO-undervisningen, argumenterar Emely Levin.