Ingen på Nya Munken kallar Henrik Stålhammar för hans riktiga namn. Han är Stålis med alla. Nu har han gjort sin sista arbetsdag efter 41 år på den här skolan som han beskriver som sitt andra hem. Ett läsår, 1992/93, när Nya Munken var nedlagd och han jobbade på Skäggetorpsskolan, brukade han ändå åka hit med jämna mellanrum. Bara för att titta på skolan. Trots att han bodde i Malmslätt.
– En av mitt livs allra lyckligaste stunder var när Nya Munken startade igen som friskola 1993, och jag kom tillbaka.
Som utbildad speciallärare mötte han genom åren många elever. Med vissa jobbade han länge, med vissa kort. De jobbigaste minns han bäst. Och elevernas problem i skolan har inte förändrats. Barn som har svårt i skolan har alltid liknande problem.
– Skillnaden är att nu finns det hjälp att få. Förut visste ingen varför det var mycket svårare för en del elever att läsa, de fick ingen diagnos och ingen riktig hjälp. Nu finns det både mycket mer förståelse och mer kunskap i skolan för att hjälpa elever med svårigheter, säger han.
Hans hjärta slår volter när han tänker på lektioner när svagpresterande elever som ogillar matte plötsligt inte vill gå hem och vill slutföra sin matteuppgift.
– Det betyder att de har roligt och att de har lärt sig.
Har eleverna verkligen inte förändrats?
– Nej, faktiskt. Det som har förändrats är elevernas föräldrar och nu curlas barnen mycket mer. Så fort en snöflinga faller skjutsas elever till skolan. Så var det inte för 30, 40 år sedan.
Henrik Stålhammar kommer ihåg 70- och 80-talet när Nya Munken var en liten kommunal skola vars elever kom från två "rikemansområden". Mycket har hänt sedan dess.
– Vi har vuxit till Linköpings största högstadieskola och våra elever kommer nu från alla stadsdelar, Skäggetorp och Ryd med. Och vi har fortfarande jättebra utbildning.
Det pratas mycket om att politiken och politiker påverkar svenska skolan åt olika håll. Henrik Stålhammar håller inte riktigt med om den uppfattningen. Skolor påverkas mest av sina egna rektorer. Han har jobbat som biträdande rektor på Nya Munken i över 20 år och han vet vad han pratar om.
– Rektorer formar personalen och sätter prägel på "sin skola". Framgångsrika skolor har duktiga och engagerade rektorer.
Även om skolan inte var bättre förr har lönen varit det. Och detta måste förändras, enligt Henrik Stålhammar.
– Att vara lärare är inget åtta-timmars-arbete. Man måste också kunna tygla sitt temperament när eleverna är sura, tvära och gör allt tvärtom. Det är inte lätt och alla kan inte vara lärare. Därför ska de som kan och vill lockas till yrket och belönas. Som det är nu är enda sättet för en lärare att höja lönen att byta skola.
Sista arbetsdagen går fort och det finns mycket för Stålis att göra. Och han vet också vad han ska göra när han går i pension.
– Jag ska tvätta, städa, damma och stryka. Ingen hemtjänst till mig. Jag spelar golf också och hoppas att jag hinner med att börja träna. Om 1,5 år går min fru Britt, som även hon är lärare, i pension och då ska vi resa mycket tillsammans.