Vår stad
Villan stod inflyttningsklar hösten 1929 och har sedan dess bara haft två ägare.
Byggherrar var disponenten Yngve Dahlquist (1890–1962) och hans hustru Stina (1887–1973). Dahlquist var född i Södertälje och yngst av fyra syskon. När Yngve bara var ett år gammal reste hans far August, som var snickare, till USA. Under de femton år, 1891 till 1905, August verkade i Amerika tog hans hustru ensam hand om deras barn.
Väl hemma igen arbetade August Dahlquist på Södertälje Werkstäder. Han kom att tillhöra dem som Erland Uggla, som också arbetade på SW, 1908 lockade med sig till Linköping och Ugglas då nyetablerade företag AB Svenska Järnvägverkstäderna, ASJ. Under de första Linköpingsåren hyrde familjen en bostad i Tannefors. Något år senare uppförde föräldrarna ett så kallat Egna Hem i Råberga.
Även den unge Yngve Dahlquist fick 1908 anställning på ASJ och fick snabbt titeln bokhållare. År 1914 gifte sig Dahlquist med Linköpingsflickan Stina Hanzon och övertog föräldrarnas hus i Råberga, kallat Solgården.
Stina var utbildad småskollärarinna och innehade åren före giftermålet en tjänst i Nora. Redan 1922 anställde paret ett hembiträde, Beda Strid (1900–89). Hon kom, undantaget en kort period, att stanna i deras tjänst till Stina Dahlqvists bortgång 1973.
När Uggla 1915 även grundade Linköpings Armatur & Metallfabrik utsågs Yngve Dahlquist till det företagets kamrer, småningom till dess fabrikschef och disponent. I efterdyningarna till Kreugerkraschen sålde ASJ 1932 sina aktier i den krisande Armaturfabriken. Då utsågs Dahlquist till VD för den självständiga Armaturfabriken. Efter att framgångsrikt ha sanerat bolagets finanser genomförde Dahlquist såväl en förnyelse av maskinparken som en omfattande tillbyggnation.
På nyåret 1939 blev Armaturfabriken uppköpt av Nordiska Armaturfabrikerna. Då lämnade Dahlquist VD-posten för att under några år ingå i det nya bolagets styrelse.
När villan på Västra vägen uppfördes iordningställdes ett rum med såväl en sovalkov som en kokvrå för Stinas mor, Ida Hanzon (1853–1939). Hon var då sedan sju år änka efter musikfanjunkaren vid Livgrenadjärregementet Carl Hanzon (1841–1922). De möbler och inventarier som Ida tog med sig från sitt gamla hem till Västra vägen överlämnades i slutet av 1950-talet som gåva till Gamla Linköping.
Dessa rader är skriva på önskan av Marianne Johansson.