Fyrhjulingen kör betydligt snabbare än traktorn.
– Asch! Nu blir det sådär igen.
John Hillman lutar sig bakåt från sin plats på sätet och tittar ner bakom traktorn. Snön sprutar bakåt i en bred ström under den stora harven som traktorn drar efter sig, och det tycker John inte om att se.
Harven drar genom den frusna skaren. Johns målsättning är att riva sönder skaren, och att snön sedan ska lägga sig prydligt tillrätta, redo för hågade skidåkare att åka på. Det gör den också ibland. Men tidvis, som nu, flyger snön istället upp i en liten båge och blandas med luft för att sedan landa i puffiga högar. Puffiga och luftiga högar blir det, och snön i dem smälter snabbare eftersom det är några plusgrader i luften. Och det är inte bra.
John skakar på huvudet och tittar sedan framåt igen.
Traktorn tar sig långsamt och metodiskt uppför en liten backe. Vi kommer upp på krönet; från höger närmar sig en skidåkare som gör halt när hon ser den stora maskinen blockera framfarten.
John är 53 år och elektriker i det civila. Men skidor är det stora fritidsintresset. Nu blir det inget åkande för egen del, ett knä sätter stopp. Men att hjälpa andra är lika roligt. Dels genom att preparera banor, dels som coach för andra åkare.
Vi kör vidare åt vänster. Att köra en hel vända i Åbysäcken, som skidspåret heter, tar 45 minuter för John. Totalt brukar han vara ute i tre timmar under en kväll. Hela tiden noggrant tittande, framåt för att köra rätt med den tunga traktorn, bakåt för att inte riva upp för mycket snöhögar. När det blir högar får man slå av på farten.
Målet för skidklubben är att arbeta igenom banan tre gånger i veckan. John tar ansvaret en av gångerna. Det har han gjort i några år. Tidigare gjorde han konstsnö också – då blev det jobb nästan dygnet runt.
Det är mycket tid du lägger ner?
– Jo. Men det är roligt.
Traktorns starka lampor lyser upp vallen. Framför oss löper ett spår. John granskar det kritiskt.
– Spåret är fruset och sen har det kommit smältvatten i. Det är inte bra att köra i, går alldeles för fort. Eller i vilket fall som helst kan man inte valla särskilt bra.
Prepareringen pågår kvällstid, då är det minst antal åkare ute och kör. Men ändå får flera åkare bromsa och stanna för traktorn. Kanske är det OS i Beijing som inspirerat så många åkare.
Traktorns harv river upp den frusna skaren.
Vi kommer tillbaka till den lilla klubbstugan och kliver ur traktorn. Vi tittar på de olika snötyperna den lämnat efter sig.
Det känns som att det John inte vet om snön på vallen är inte värt att veta.
Man säger att eskimåerna har 40 ord för snö. Hur många har du?
– Tja, det är mest vädret man har olika ord för, och inget är vidare positivt just nu. Man blir så jädra besviken.
Men du ser skillnad på de olika typerna av snö harven lämnar efter sig?
– Jodå. Grovkornig, kan man ju säga i alla fall.
John sparkar i marken.
– Och blir det tö blir det ju som en slush.
Åbysäcken är Linköpings egen skidstadion och ligger i Hackefors. Första helgen i februari skulle Östergötlands skid-DM ha hållits här, men tävlingsledningen blev sjuka i covid och det blev uppskjutet. 40–50 medaljhungriga ungdomar får vänta på sin chans.
John Hillman skulle ha jobbat med banan till mästerskapen. Nu blev det inget av, den helgen. Men det ändrar inget i den grundläggande uppgiften.
Banan ligger där och väntar på att prepareras. John gör sig redo för ännu ett varv med traktorn.