Ja, kul är exakt rätt ord. Vi skrattade, njöt, cyklade om alla, nästan. Vi drog till Malmslätt tur och retur. Hade vilopuls när vi kom fram. Inte ens svettiga. Ännu mindre trötta.
Nyligen lyssnade jag på ett par journalister från Sverige Radio P4 som testade elcykel på Södermalm. Skrattade oavbrutet under hela programmet samtidigt som de trampade. För dem var det också en wow-känsla.
– Men varför skaffar inte fler Linköpingsbor elcykel, tänker jag. Släpper inte ut några avgaser. På köpet får man både motion och frisk luft. Trampar när man själv vill. Det är aldrig roligt att trampa i motvind och branta uppförsbackar, så i det läget tar man hjälp av elmotorn.
Obegripligt att elcykeln inte blivit en hit, det är ju ändå 2013. Kan det finnas lämpligare orter att pendla till stan från än: Ljungsbro, Sturefors, Ekängen, Hjulsbro, Malmslätt och Linghem? Listan kan göras lång.
Men priset lär avskräcka en del spekulanter. Det borde det inte göra. Nyttan med elcykel är så mycket större.
Kommunen kanske skulle sponsra medborgarna att köpa egna elcyklar billigt som attan. Linköping jobbar ju på att bli koldioxidneutral 2025 och då gäller det väl att cykla mer i ”cykelstaden”. Bra alternativ i stället för att köra bil.
Cykelfrämjandets tillförordnade ordförande Cecile Everett gillar också eldriven cykel. Nyligen kämpade hon på en vanlig hoj i en av Stockholms värsta uppförsbackar:
– Jag blev aningen förvånad när en ung man hastigt cyklade förbi. Han morsade artigt, hade en cigg i munnen och var helt opåverkad av backen.
Han körde elcykel.