Det var koncernens förre ekonomichef som var kallad av Linköpings tingsrätt till fakultativ edgång, en person som anställdes 2007 när familjen Ekman var ägare till Östgöta camping. Han sade upp sig strax före konkursen.
Han fick frågor av konkursförvaltare Mikael Kubu på samma vis som ägaren Mikael Colebring vid ett liknande sammanträde i slutet av april. För vart och ett av de sex bolag som var registrerade i Mantorp fick ekonomichefen frågor om fordon återlämnats till leverantörer, om större betalningar skett i samband med konkursen, och om så kallade COC-dokument, en värdehandling som följer med vid fordonsimport.
Ekonomichefen hade inget att tillägga utan bekräftade under ed riktigheten i konkursbouppteckningen.
Efter de sex sammanträdena fick Corren möjlighet att ställa frågor till honom.
Vad är din förklaring till att företaget kom på obestånd?
– Jag tror att företaget tog sig vatten över huvudet när man skaffade sig så många filialer. Det växte för fort.
Hur länge före konkursen visste ni om att ekonomin var dålig?
– Vi hade ett dåligt resultat redan 2013. Det blev inte mycket bättre 2014 trots att styrelsen pytsade in massor med pengar i bolagen. Förhandlingarna med kreditbolagen bröt samman.
Hade det något med konjunkturen att göra?
– Nej, det är ingen branschkris, men det är en kapitaltung bransch där mycket kapital är bundet. Men man ska komma ihåg att flera hundra tusen av skulderna är mellan bolagen i koncernen. Att det skulle vara en halv miljard i skulder är inte sant.
Gjordes det kontrollbalansräkningar?
– Ja, flera.
Hur kommer det sig att du slutade kort före konkursen?
– Både för att det gick dåligt och av personliga skäl.