Anders Welander, förstelärare på Ekholmsskolan, förklarar att han är en extremt social person. "Så det är klart att jag saknar den sociala kontakten med eleverna", säger han om läget på hans högstadieskola just nu.
Högstadieskolan i sydöstra delen av Linköping, med sina cirka 350 elever, är en av de skolenheter som just nu påverkas mest av den stegrande smittspridningen av covid-19. I slutet av förra veckan övergick nästan alla klasser i årskurs 7-9 till distansundervisning. I tisdags valde kommunen, i samråd med regionen, att förlänga åtgärden veckan ut.
När Anders Welander, förstelärare i matematik och NO, välkomnar oss till skolan ekar det tomt i korridorerna. Som den sociala person han är känns den rådande situationen påtaglig för honom.
– Det där vakta-läget som vi lärare har ibland, när vi går runt i korridorerna och har koll, ägnar jag mig åt kanske tre-fyra timmar varje vecka. Det är ganska mycket i jämfört med andra lärare så visst saknar jag eleverna och den sociala kontakten. Samtidigt får jag mer tid över till mina andra arbetsuppgifter, konstaterar han.
Alve Broaar, som är en del av den så kallade IVAS-gruppen, har fortsatt undervisning på plats. "Det är som en spökskola", berättar han.
Trots smittåtgärderna är det ett antal elever som fortfarande går till skolan. Några av dessa är eleverna i den så kallade IVAS-gruppen, en förkortning som syftar till individanpassade studier. Sjundeklassaren Arvid Mårtensson samt niondeklassarna Alve Broaar och Johannes Berg är en del av klassen.
– Det är väldigt tomt i skolan. Det är ingen som är i korridorerna och ingen som slår på dörrarna. Det är ganska skönt faktiskt, konstaterar Johannes.
– I övriga samhället är det en massa restriktioner men här i skolan brukar vi vara typ några centimeter ifrån varandra, fortsätter han.
Alve håller med:
– Det känns nästan som en spökskola. Men jag klagar inte.
"Det jag känner att jag tappar, när jag har elever på distans, är relationsbiten. Den process där vi tillsammans bygger upp en lektion", förklarar Anders Welander.
Känner ni att ni tappar något i era studier?
– Nej, jag är glad att vi slipper att gå i skolan på distans. Det är ju mycket svårare att få bra förklaringar från lärarna då, svarar Arvid och fortsätter:
– Vi har haft en del lärare som har varit sjuka. Jag tror att en tredjedel var borta förra veckan.
Anders Welander bekräftar att personalsituationen blev ohållbar dagarna innan beslutet om distansundervisning togs.
– Det var först förra veckan som det klappade igenom ordentligt. Vi har många elever hemma i karantän och de eleverna hade vi fortsatt inte nått om vi inte hade övergått till distans, menar Welander.
– Det fungerar bra för de allra flesta men jag vet att det finns enstaka elever som tycker att det är jättejobbigt, fortsätter han.
Har undervisningen påverkats under hela pandemin?
– Det har blivit lite hackigt när många har varit sjuka i perioder. Samtidigt är det mitt jobb att se till att elevernas kunskaper inte påverkas.
Karin Lordh är mentor i en femteklass, vid Ånestadsskolan, som har fått övergå till distansundervisning. Linda Svenmar, mentor i årskurs 6, har hittills sluppit den åtgärden.
På Ånestadsskolan, strax söder om Linköpings centrum, är läget något annorlunda. Här stängde flera klasser ned i förra veckan men har, efter helgen, kommit tillbaka. I dagsläget är bland annat en klass i årskurs fem fortsatt på distans.
– Hos oss är fritidshemmet och lågstadiet hårdast drabbat. Mellanstadiet, som vi tillhör, har klarat sig bäst hittills, förklarar mentorerna Linda Svenmar och Karin Lordh när de tar emot oss vid skolan.
På skolan går cirka 570 elever och personalstyrkan består av närmare 100 medarbetare. På låg- och mellanstadiet var det enligt Svenmar ett 20-tal medarbetare borta i slutet av förra veckan.
– Då är det svårt att bedriva en vanlig undervisning, konstaterar hon innan Lordh, som har ansvar för femteklassarna på distans, fyller i:
– Det blev kniven mot strupen när vi fick beskedet att vi skulle övergå till distans och man märker att eleverna behöver förberedas för att det ska gå att sjösätta. Fördelen är att vi nu lär oss att hantera situationer där en elev, av en eller annan anledning, inte kan vara i skolan.
Harriet Ventura och Konrad Simonsson går båda i årskurs 6 på Ånestadsskolan i Linköping. Flera klasser på skolan har stängt ned eller övergått till distansundervisning. Själva har de hittills haft förmånen att fortsatt få ha närundervisning.
Sjätteklassarna Harriet Ventura och Konrad Simonsson är några av de elever på skolan som hittills har sluppit distansundervisning. Däremot har de båda, under de senaste veckorna, varit hemma i karantän.
– Jag var borta i en och en halv vecka. Då, när jag kom tillbaka, kände jag en stress över vad jag hade missat och vad jag behövde läsa ifatt, förklarar Harriet.
– Hela min familj var sjuk, inte jag, men jag var tvungen att vara hemma i nästan en vecka. Då hade jag bland annat klarinettundervisning på distans. Det passade jättebra, fortsätter Konrad.
Enligt läraren Linda Svenmar var ett 20-tal medarbetare på lågstadiet och mellanstadiet på Ånestadsskolan frånvarande i förra veckan. "Då är det svårt att bedriva undervisning", konstaterar hon.
Hur är det på skolan när så många är borta?
– När jag kom tillbaka, efter att jag hade varit sjuk, undrade jag var alla hade tagit vägen, svarar Harriet.
– Det är ganska tomt. Nu är man ganska trött på pandemin, man vill att det ska vara över, säger Konrad.