Det här med loppis har sin egen logik. Det kvittar hur många oanvända prylar man har. Det ultimata fyndet kan ändå vänta bakom en handtextad loppisskylt, eller för den delen, i bagageluckan på en bil.
Bakluckeloppisarna i Berg brukar vara välbesökta, årets första var inget undantag.
– Nu finns det ett uppdämt behov, säger Andreas Giselgren som driver Östgötamarknader som i sin tur arrangerar bakluckeloppisarna i Berg.
Årets första arrangemang lockade cirka 60 bilar. Några av säljarna som dyker upp är välbesökta ansikten, andra är helt nya och de får den hjälp de behöver.
– Förra sommaren när vi öppnade hade vi precis fullt. Då var det upp mot 200 bilar här och det är nog så många vi kan få in.
För Gun-Britt Globenius från Malmslätt är loppis och marknader ett stort intresse. Efter loppispremiären i Berg väntar marknad i Rimforsa.
– Jag har så många saker hemma, jag måste rensa ur. Så himla skönt att bli av med en del, säger hon och avslöjar att hon brukar komma med husvagnen till Berg redan på lördagskvällen, för att vara helt säker på att få en bra plats.
En vända eller två mellan de parkerade bilarna – man måste ju få en överblick – avslöjar att i bakluckorna (även om de flesta har bord) ryms det mesta från spetsbehåar, till rejäla verktyg. Glas och porslin finns det gott om, men också kläder och skor. En ny garderob är inga problem att få ihop här
Bakom en öppen baklucka sitter Valter Lindqvist. På bordet framför honom ligger det påsar proppfulla med legobitar. Nu är det färdigbyggt med just de här. Nu säljer han av för att ha plats, och råd, att köpa nytt lego. Men gammalt.
– Det mesta jag köper är andrahands. Just nu letar jag 90-talslego, piratskeppen som fanns då, berättar han.
Bertil Karlsson och hans fru Birgit, från Malmslätt, sitter bakom ett välfyllt bord med bland annat porslinshundar. Hundarna ser till synes nästan likadana ut, men ack vad man då bedrar sig. Man måste vända på dem och kolla stämplarna, visar Bertil.
På bordet framför honom står också en stekgryta från Kockums, en sådan där som håller i generationer. Femhundra spänn vill Bertil ha för den.
Men det är sällan som kunderna är villiga att betala utgångspriset. Allt ska det prutas på, konstaterar hans fru Birgit. Hon skakar lite på huvudet och visar en fin grön karaff med glaskork.
– Den här är värd minst tusen kronor, men det är det ingen som vill betala, suckar hon.