Simon Dekker Linnros har älskat att cykla sedan han år 2020 bestämde sig för att resa runt i Europa. Det var mitt under pandemin och ekonomin var heller inte den bästa. Han bestämde sig då för att välja ett lite billigare transportmedel för att ta sig runt – cykeln.
När vi pratade med Simon Dekker Linnros i april hade han kommit halvvägs på sin resa genom USA.
– Jag hade precis börjat cykla in i Texas, jag hade ingen aning om hur stort det egentligen var. I Texas tillbringade jag nästan 2 veckor vilken jag inte trodde att jag skulle göra. Det var staten jag spenderade överlägset mest tid i.
För varje stat han passerade förändrades miljön och kontrasterna mellan staterna blev alltmer påtaglig. Från vacker natur med berg och öken till långa motorvägar och stora städer. Han tog sig så småningom in i den djupa södern och där möttes han av nya insikter.
– Att cykla genom Texas var väldigt intressant. Det var så mycket kulturella och politiska skillnader och mycket fattigdom. Men det blev intressant på ett annat sätt, säger Simon.
Trots de stora skillnaderna från Sverige kände han sig aldrig rädd eller otrygg. Vid många tillfällen erbjöds hjälp utan att knappt behöva fråga.
– En kväll tog all mat och vatten slut och jag yrade runt sent på kvällen och försökte hitta ett ställe att slå upp tältet. Till slut hittar jag en man som jag kunde be om att få lite vatten, utan tvekan erbjuder han middag och en sängplats över natten. Och nu hade han själv inte mycket pengar eller så, han bodde i ett litet hus han själv byggt, säger Simon.
När Simon cyklade genom Texas lyckades han att tajma in en solförmörkelse. "Jag var ute och cyklade när den kom, det blev trafikstopp i nästan hela Texas, allt bara stannade upp. Jag cyklade hela den dagen mellan alla bilar som stod på vägarna", säger Simon.
Efter den 50 dagar långa resan genom USA kom han fram till mållinjen, New York. Han hade inte förväntat sig ett större bemötande väl på plats. Hans kompis som bor i stan var där, men också 20 andra, helt okända personerna som glatt välkomnade han.
– Jag nämnde lite snabbt på min Instagram att jag snart var framme i New York ifall någon ville titta förbi. Men att det kom så många, det kändes surrealistiskt.
När Simon kom hem från den där första cykelturen runt Europa år 2020 hade han fått många belastningskador, det krävdes många timmar hos fysioterapeuten för att återhämta kroppen. "Mina händer var så svullna och gjorde så ont att jag inte kunnde stänga en skjorta själv".
I tre veckor har Simon nu laddat upp inför nästa tur. Denna gång blir han inte ensam. Tillsammans med runt tjugo andra deltagare ska han cykla genom hela Sverige, så snabbt han kan. Han har 150 timmar på sig att ta sig från riksgränsen i norr till Smygehuk i söder.
– Nu handlar det om att cykla så långt jag är fysiskt kapabel till varje dag. Mitt mål är ungefär 40 mil per dag, i USA snittade jag på 15 kilometer varje dag.
Efter varje långdistanscykling uppdaterar Simon både utrustningen och utvecklar strategier för att inte få några skador. "Det gäller att byta positon ofta så att man inte läger all belastning på ett ställe".
Packningsutrymmet Simon har att röra sig på är inte stort. I den lilla väskan under sadeln ska både liggunderlag, sovsäck och kläder få plats. Utöver det finns två mindre väskor på cykeln. En rymmer utrusnig han kan behöva för att reparera cykeln eller laga en punktering och den andra rymmer lite matsäck.
För att klara av det snåla tidsspannet krävs det mycket planering. Simon har i förväg planerat vilken mat han ska köpa för att det ska gå så snabbt som möjligt inne på olika butiker eller mackar han passerar. Han har även några alternativ att äta på cykeln. Sömnen ser han som ett intressant experiment.
– Jag kommer försöka sova så lite som möjligt eftersom att det bara rör sig om fem, sex dagar. Då kan man komma undan med två timmar sömn per natt.
Kommer du ta in på vandrarhem?
– Nej, det tar alldeles för lång tid. Jag hoppar bara av och lägger mig på marken någonstans. Det kommer nog bli mycket busshållplatser, det blir det ofta, det är något jag gillar att sova på.
Simon beskriver en längtan som uppstod under USA resan – att fortsätta cykla genom natten. Han vet inte var hans gräns går vilket är något han vill ta reda på om sig själv. Han vill testa nya gränser och se hur långt han kan cykla på ett dygn.
Simon packar upp och visar sin utrustning och hur det går till när han sover ute. Han berättar att han många gånger vaknat av att folk står och väntar på bussen får att åka till jobbet och att stämningen snabbt blir "lite konstig".
Tröttnar du aldrig på att cykla?
– Jag gör ju inte det, man får abstinens. Det blir svårt att lägga av, men det är lätt att säga nu. Sen när jag är halvvägs in i Sverige och klockan är 03 på natten och det ösregnar, då kommer det kännas lite dåligt kanske men just nu ser jag bara fram emot de stunderna med mig själv.