Enligt Kerstin Sjöberg (C) riskerar den som förminskar frågan till ett nytt eller importerat problem att missa mycket. Arbetskamraten. Grannen. Vännen.
Våld i nära relationer är inte en ny företeelse, framhäver regionrådet Kerstin Sjöberg (C).
– Det har blivit en större tyngd i frågan efter mordet på resecentrum. När det inträffade på öppen gata här i Linköping, togs våldet till en annan nivå. Det här är annars en typ av våld som ofta sker i hemmet, utom synhåll för andra.
Varje år beräknas sjukvård för denna typ av våld att kosta Sverige mellan 21-38 miljoner kronor, uppger Nationellt centrum för kvinnofrid. Dessutom misstänks kostnader för psykiatrisk vård vara mer omfattande, men de är svåra att fastslå. På regional nivå finns i dagsläget ingen statistik på vad våld i nära relationer kostar länet, men det är något Sjöberg hoppas blir möjligt genom nya satsningar.
Hur bemöter ni problemet?
– Vi har preciserat ett uppdrag med att utveckla ett integrerat mottagande för våldsutsatta, som en del av vår budget. Genom bättre samverkan internt och med andra inblandade aktörer, såsom kommunen och kvinnojourer, kan man minska risken för att människor faller mellan stolarna.
Regionens arbete berör här främst vård och folkhälsa. Enligt Sjöberg handlar mycket om kompetensutveckling, och sedan fem år tillbaka har en samordnare arbetat med utbildning i länet. Vårdpersonal som har deltagit i utbildning om våld i nära relationer är mer benägen att fråga patienter om de varit utsatta eller utövat denna typ av våld, menar hon.
– Här kan vården göra skillnad. Som jag förstår det har många som mördat sin partner redan varit i kontakt med vården på ett eller annat sätt.
För att främja arbetet med frågan har Region Östergötland uppdaterat vårdprocessprogrammet. Detta ska agera extra stöd åt vårdpersonalen, bland annat genom flödesscheman och checklistor. En ny dokumentationsmall tas också fram.
Hur tycker du att er strategi fungerar?
– Vi har lyckats i avseende att det finns många typer av stöd och behandlingsmöjligheter, men problemet är väldigt svårt att komma till rätta med. Våldet har inte upphört.
Vad skulle ni kunna göra bättre?
– Jag anser nog att den svagaste länken är att ha en effektiv behandling för att ändra beteendet hos våldsutövaren. Det området har det inte bedrivits lika mycket forskning på. Åtgärderna har historiskt varit inriktade på att hjälpa offret.
Sjöberg anser att det är utövaren som borde få sin frihet begränsad, inte offret. Kvinnan ges skydd på bekostnad av att få sitt livsutrymme krympt, men tvingas ändå leva i rädsla.
För att ingen ska falla mellan stolarna menar hon att samverkan mellan olika insatser och aktörer är väsentlig. Även det är ett utvecklingsområde, berättar Sjöberg.
Man måste jobba med det från tidig ålder och arbeta brett i samhället, anser hon. Dessutom är det viktigt att det inte bara är kvinnor och kvinnoförbund som riktar in sig på frågan om våld i nära relationer, utan män måste också vara en del.
– Våld är ett problem som finns hos många män och ett fåtal kvinnor. Hur vi kommer till rätta med det vet jag inte säkert, men forskningsbaserade metoder och mer kunskap om hur beteendet ändras behövs.
Gör ni tillräckligt, anser du?
– Man skulle alltid vilja göra mer. Det är dock viktigt att se vad som verkligen hjälper. Vi har nog en bit kvar i vårt arbete. Utifrån ett historiskt perspektiv har mycket gått i rätt riktning, men det räcker uppenbarligen inte.