Att vattenledningar brister flera gånger inom loppet av fem år är det tecken på att ledningen behöver bytas ut. "Vi kan också se att en ledning inte mår bra när vi lagar en läcka. Då måste vi planera om och ta den tidigare", säger Peter Wimble, affärsenhetschef för ledningsnätet på Tekniska verken.
I Linköping finns en hel del vattenledningar som behöver bytas ut. I måndags uppstod en stor vattenläcka på Östgötagatan i centrala Linköping och gatan fick stängas av så att röret kunde grävas upp och lagas. Det trasiga röret visade sig vara över 100 år gammalt – från 1920. Och faktum är att rören i de äldre delarna av city är från den här tiden.
– Det är lite olika över tid hur länge en ledning håller. Dels beror det på vilket material den är byggd av, dels handlar det om hur marken ser ut där den ligger, alltså vilken typ av jord som omsluter den, säger Peter Wimble som är affärsenhetschef för ledningsnätet på Tekniska verken.
Han fortsätter:
– De äldsta ledningarna i Linköping är just från 1920. Vissa av dem som vi grävt upp har varit i jättebra skick så allting beror på hur marken har tagit hand om ledningen. Men bara åldern i sig gör att det finns anledning att byta ut dem.
Ledningen på Östgötagatan ingår i Tekniska verkens så kallade förnyelseplan. Det innebär att de finns med i planeringen för vilka ledningar som inom ett par år ska bytas.
– Det är lite ovisst ibland när man byter ut de här riktigt gamla ledningarna eftersom man stöter på saker som man inte riktigt vet om innan. Ibland stämmer inte ritningarna överens med verkligheten vilket kan bli både dyrare och dra ut på tiden.
I förra veckan öppnade Drottninggatan upp för trafik efter att man bytt ut de gamla ledningarna mot nya, och i början av veckan startade arbetet med ledningarna på Vasavägen. Samtidigt kan nyare ledningar ha hunnit bli så dåliga att de måste bytas innan de fyllt 100 år.
– Får vi flera läckor på samma gata inom loppet av fem år är det en indikation på att den ledningen inte mår bra. Då måste vi planera om och ta den tidigare.
Innan fanns det också ännu äldre ledningar i stan, de var från 1800-talet och gjorda i trä. De ledningar som är från 1920 är gjorda av gjutjärn, medan de som läggs idag är gjorda av plast. Förhoppningen är att de nya ledningarna också ska hålla i hundra år eller mer. Men att byta ut gamla ledningar är inte ett arbete som är gjort över en dag. Eftersom det gör så stor påverkan på det allmänna rummet måste planeringen mellan olika aktörer fungera.
– Ett sånt här arbete påverkar ju medborgarna och invånarna och det behöver vi ha respekt för. Alltid när vi gör ett arbete i innerstan frågar vi de andra som har ledningar i marken om de har något som behöver bytas ut, så att man passar på när man ändå har det uppgrävt. Det blir en symfoniorkester med alla inblandade så att det ska funka, säger Peter Wimble och fortsätter:
– Jag förstår att det kan kännas som att vi ofta kommer tillbaka, och det gör vi ju för att byta ut hela röret. Det är en skillnad på att göra en punktinsats som den i måndags på Östgötagatan och på att byta ut rören på hela gatan. Tar vi hela gatan så ska vi förhoppningsvis inte komma tillbaka på 100 år.
Linköping kallas ju ibland för Grävköping för att man tycker att det grävs så mycket i stan, vad tänker du om det?
– Jag ser det som ett uttryck för att vi påverkar det allmänna rummet, och så är det ju. Vi underhåller infrastruktur för en växande stad och då är det naturligt med grävningar, men jag kan förstå att man känner så, säger Peter Wimble.