Nattetid fylls Ågatan med många festande Linköpingsbor.
Den här artikeln har reviderats efter publicering. En av intervjupersonerna har tagits bort, då han inte var rättmätig ägare till nattklubben ifråga.
En intensiv kamp som kräver både tid och resurser. Så kan man beskriva ägaren Andreas Demirs arbete för att förhindra langarna från att komma in på den relativt nyöppnade nattklubben Létage.
– Jag har riktat in mig på att få bort all skit som följer med droger, nämligen gängkriminalitet och våldsbrott. Brukarna kan jag aldrig kontrollera, men jag kan försöka hålla borta langarna.
Andreas och personalen punktmarkerar de personer som de vet, och tror, är knarklangare. De väljer att neka personer i dörren, och försöker ha järnkoll på misstänkta i lokalen. Han poängterar dock att det krävs starka bevis för att kunna peka ut en person som langare.
– Det viktigaste för mig är att stället ska vara tryggt för människor. En vanlig gäst ska ej märka av det arbetet som sker bakom kulisserna. Det har vi lyckats väldigt bra med hittills.
Enligt honom är det inte särskilt svårt att upptäcka langarna.
– Det är ofta en och samma profil. Det rör sig om människor med en viss typ av klädstil. Det är “ortenutstyrsel”. Langarna har ofta guldkedjor, Dolce & Gabbana och Versace. Men även personer som uppvisar ett beteendemönster som man snabbt plockar upp.
Grands sätt att hantera potentiella drogförsäljare har fått viss kritik. På sociala medier har Andreas hängts ut med namn och bild och kallats rasist.
– Jag vägrar släppa in ett visst klientel som kan vara skadligt för omgivningen. På Létage ska det vara tryggt. Om någon knarklangare sedan anmäler mig för trakasserier, det skiter jag faktiskt i. Vi tänker köra på med vårt sätt.
Andreas är bekymrad över hur normaliserat narkotika har blivit.
– Titta bara på Snabba cash-serierna. Droger har blivit ett slags populärkultur. Jag kan inte säga om man brukar mer narkotika i dag, men det sker absolut mer öppet än tidigare.
Andreas Demir på Létage tycke att samarbetet med polisen fungerar bra. Flera gånger varje kväll ser han till att uniformerad polis syns inne i hans lokaler.
– Vi har en tät kontakt med polisen och hjälper varandra för att skapa en trygg miljö.
Precis som på Létage har Saed Zerevan, ägare av 55:an, valt att förbjuda vissa personer från att komma in på baren.
– Det är ingen som vill ha sånt folk hos sig. De försöker komma in ibland, men vi känner igen dem. Det är personer som vi sett sälja på våra övervakningskameror. Vi har även hjälp av våra gäster som berättar för vakterna när de ser något, säger han.
Även Saed Zerevan menar att det är unga killar som utnyttjas av äldre för att sälja på gatan, och att försäljningen ofta sker inne på toaletten. 55:an har satt upp skyltar om att man inte får var fler än en inne på toaletterna.
– Det gäller både tjejer och killar.
Ingen av de krogägare som Corren varit i kontakt med säger sig vara förvånade över vårt resultat. De är alla väl medvetna om att narkotikan flödar inom stans uteliv. Langarna är påhittiga och gömmer ofta narkotikan på skrymslen inne på toaletterna för att slippa gå runt med det och riskera att bli visiterad.
På O'learys, en av Linköpings största nattklubbar, utbildas “nyckelpersonal” för att kunna upptäcka personer som är påverkade av olagliga substanser.
– Vi är inte blåögda, vi vet att det finns narkotika hos oss. Det vore naivt att tro något annat. Tyvärr har brukandet spridit ut sig ofantligt mycket i samhället, säger platschefen Mathias Godnic.