Helén Petersson är förskolechef i Linköpings kommun.
"Nu har Linköpings barnomsorg nått botten".
Så stod det i en insändare i februari i år när samplaneringen hade börjat implementeras i kommunens förskolor.
Men förskolechef Helén Petersson försvarade beslutet.
– Vi känner till kritiken och den är vi fullt beredda att möta genom samtal och dialog, sa hon till Corren då och tillade:
– Samtidigt har det förts fram kritik, under flera år, om att vi inte gör någonting åt vikariesituationen eller för att förbättra arbetsmiljön. Vi måste våga prova nya saker för att komma tillrätta med problemen.
Tanken var att en stor andel vikarier skulle fasas ut. Vid ordinarie personals frånvaro skulle inhoppare istället tas bland de fastanställda i samma rektorsområde. Sedan systemet infördes har därför de flesta anställda fått så kallade "resurspass" i schemat, då man gjorts tillgänglig för att flyttas vid behov.
Men nu lägger kommunen ner samplaneringen.
– Organiseringen har inte fått den önskade effekten, säger Helén Petersson under en pressträff på tisdagen.
Beslutet har förhandlats med fack och börjar gälla direkt. Istället ska rektorerna i de olika rektorsområdena själva få bestämma hur schema och bemanning ska se ut. Den som vill kan fortsätta med samplanering, men även andra lösningar blir möjliga.
Som timvikarier?
– Det kan vara ett alternativ, men det finns också flera andra alternativ. Till exempel att det är ett fåtal medarbetare som har en pooltjänst inom ett rektorsområde.
Helén Petersson lyfter en personalenkät som gjorts.
– Medarbetarna berättar om att de känner oro, att det är ovisst: "när jag har den här markeringen på schemat så vet jag inte hur det blir. Behöver jag byta arbetsplats idag?".
"Det är varken någon ekonomisk merkostnad eller vinst i det", säger Helén Petersson om att man nu, som hon uttrycker det, "reviderar" samplaneringen.
En orsak till att samplaneringen infördes var ekonomin – om timvikarier skulle fortsätta tas in skulle man ha behövt minska antalet fastanställda, var argumentet. Dessutom har man i kommunen ett övergripande mål om att begränsa användningen av vikarier.
Hur ska det gå ihop nu då, om timvikarier tillåts igen?
– Timvikarier har tillåtits innan också, så det är ingen skillnad. Utan här handlar det om att rektor som har en budgetpost behöver värdera hur man organiserar sig utifrån de ekonomiska förutsättningarna som man har.
Ert mål har varit att fasa ut timvikarier och få fler fastanställda. Har ni lyckats med det?
– Vi har ungefär halverat behovet av timvikarier på ett år. Vi ser också att antalet tillsvidareanställda är relativt konstant, trots att antalet barn i förskolan minskar.
Många insändare i Corren har snarare målat upp en bild av att det råder personalbrist. Hur ser du på det?
– Det där består nog i väldigt många olika saker. Jag har full respekt för att medarbetare upplever att det är en arbetsmiljö som stundtals är ganska tuff och ansträngd i förskolan. Sen om det är personalbrist, eller om det handlar om att vi inte har lyckats organiserat oss på allra bästa sätt, det är väl svårt att svara på generellt.
"Sen är sjukfrånvaron högre än vad vi önskar ha den. Det är klart att det påverkar hur vardagen är i förskolan", säger förskolechefen.
Men att det skulle vara för lite personal i förhållande till antalet förskolebarn, delar du den bilden eller är den felaktig menar du?
– Linköping ligger på rikssnittet ungefär med antalet barn per årsarbetare, och det är väl ungefär där som vi kan förvänta oss att vara också. Jag ser inte att det är en av våra stora utmaningar, utan det handlar om hur vi använder våra resurser och hur vi organiserar oss för att göra så att det blir en god arbetsmiljö för våra medarbetare.