Det började 1972 när Rune ihop med sin bror Göte tog över driften av föräldragården som då var inriktad på ungdjur. Tillsammans ändrade de inriktning, det blev en mjölkgård istället.
Det har varit mycket arbete berättar Rune, det ska vara bra foder och fin miljö för djuren. Allt hänger ihop för att få mjölk av högsta kvalitet.
– Det går också åt en gnutta tur för att slippa olika smittor som kan drabba en gård. Vi har sett till att djuren mår bra. I avelsarbetet har vi siktat in oss på att få friska hållbara djur med bra produktion. Men också på ett bra lynne för att få hanterbara djur. Det ska vara säkert att arbeta i ladugården trots att det är stora kor det handlar om, anser Rune.
Det märks att han är stolt över sitt arbete och det öppna landskapet. Han ser direkt på korna hur de mår. och är allt bra, så är det lugnt på gården. Brodern, som han en gång startade ihop med, har gått ur själva driften nu. Istället har Runes son, Gustav, kommit in i familjejordbruket ihop med sin fru Felicia Lidback.
– Kraven idag är mycket hårdare. När vi började togs det prov fyra gånger i månaden i mjölkbilen. Idag tas det vid varje leverans. Det går inte att slarva med någonting, säger Rune som nu själv är 69 år och börjar trappa ner sitt arbete.
– Det här erkännandet kom som en riktigt glad överraskning och en väldig uppmuntran för allt nerlagt arbete. Jag ser det väldigt positivt.