"Jag hoppas att läkemedelsföretagen är medvetna om vad de har gjort. Jag är inte det enda beviset på att de har gjort fel", säger Ebba.
Det är en eftermiddag i början av december. Solen har precis gått ner över Linköping. Temperaturen är ett par grader över nollan. Ebba möter upp oss i centrala Linköping.
– Jag hoppas att läkemedelsföretagen är medvetna om vad de har gjort. Jag är inte det enda levande beviset på att de har gjort fel, säger hon.
Ebba är upprörd och önskar att någon tog ansvar för det som har förändrat hennes liv.
– Det är ingen som har tagit på sig ansvaret. Varken regeringen eller läkemedelsföretagen har sagt förlåt. Jag önskar att någon kunde be om ursäkt och säga att de gjorde ett misstag.
Ebba vaccineras mot svininfluensan 2010. Ett par månader efter vaccineringen drabbas hon av en enorm trötthet.
– Relativt kort tid efter, två månader efter att jag tagit den andra dosen, åkte vi till vårdcentralen. De sade att jag höll på att växa och behövde sova bättre.
Ett år senare kommer svaret. Ebba får diagnosen narkolepsi. En neurologisk sjukdom som gör att hon är sömnig på dagarna och kan bli svag i musklerna.
– Det var en lättnad att få veta vad det berodde på. I början hade jag svårt att acceptera det. Det har jag fortfarande ibland. Det är inte kul att man får leva med den resten av livet. Men jag har en annan distans till det nu än vad jag hade när jag fick diagnosen.
Ibland får hon kataplexier. Det innebär att hon blir slapp i vissa muskler vid en del känslor. Det kan inträffa när hon skrattar.
– Jag blir förlamad i kroppen när jag får starka känslor. För mig är det som att hjärnan kortsluter sig själv under en millisekund. Det pågår så länge jag har roligt. Om jag lugnar ner mig går det över.
Innan Ebba blev sjuk levde hon ett aktivt liv. Hon red, dansade balett, spelade fotboll, fiol och piano. Men på grund av sjukdomen fick hon sluta med det. De långa skoldagarna kunde vara jobbiga för henne.
– Långa skoldagar har aldrig varit optimalt för mig. Jag orkade inte psykiskt att hänga med i skolan. I högstadiet fick jag gå till skolsköterskan och sova en stund ibland.
I dagsläget läser Ebba tekniskt- och naturvetenskapligt basår på universitetet och jobbar som telefonförsäljare vid sidan av. I framtiden vill hon jobba inom kemisk biologi.
Hon har lärt sig att leva med sjukdomen och tar medicin som fungerar bra. Hon tar Ritalin, en ADHD-medicin som är ett amfetaminliknande preparat. Den tar hon två gånger om dagen och vid behov på eftermiddagarna.
– Så länge jag får min medicin fungerar jag relativt bra. Utan den funkar det inte lika bra.
Hur ser du på att vaccinera dig mot covid-19 med tanke på vad som har hänt dig?
– Jag kommer att vaccinera mig. Jag är inte rädd. Jag är gärna en del av samhället som blir vaccinerad för att bli av med den rådande situationen. Jag hoppas att man har kollat upp biverkningarna mer. Om det går lika illa den här gången kommer nog läkemedelsföretagen få en sämre bild än vad de redan har. Många kommer att bli mer skeptiska.
Ebba mår bra i dag. I dagsläget studerar hon tekniskt- och naturvetenskapligt basår på universitetet. Vid sidan av arbetar hon som telefonförsäljare. Planen är att fortsätta studera under nästa år. I framtiden vill hon arbeta inom kemisk biologi.
– Jag får ta det i min egen takt. Om jag ska plugga får jag kanske ha en egen studieplan och räkna med att det tar ett år extra. Jag har en relativ ljus framtid och kan om jag vill. Det finns folk som tagit skada av det värre än mig. Jag känner andra narkoleptiker som mår mycket sämre än mig. De kommer aldrig kunna skaffa ett eget jobb. De blir förtidspensionerade dagen de slutar plugga.