Onsdagen blev inte riktigt som planerat, men Christer Hjärtström är lättad över att ingen person kom till skada i branden på Utsädesgatan.
Onsdagsmorgonen är frostig, men solen ger hopp om vändning. Polisen har varit på plats sen klockan sju på morgonen för att bevaka de väl tilltagna avspärrningarna runt parkeringen där bilbranden härjade några timmar tidigare. Kriminalteknikerna är på ingång. Området vaknar sakta.
Barn på väg till förskolor och skolor stannar upp på gångvägarna som omger den eldhärjade parkeringsplatsen. Föräldrar försöker förklara, säger att bilarna snart kommer att tas bort, sen blir det fint igen. Barnen sänker pekande fingrar och traskar vidare.
Snart letar sig de närmsta grannarna till brandplatsen ut och ansluter där polis, fastighetsbolaget Stångåstaden och några förbipasserande har samlats.
Madeleine Kjellberg är fortfarande lite tagen, ursäktar att hon inte hunnit fixa sig och har morgonkaffet med sig ut.
– Man blev lite chockad faktiskt. Jag var mest orolig för grannarna som bor närmast och lite för min särbos bil. Min skruttbil stod längst bort, så den klarade sig bäst.
Det var sonen i huset som först reagerade på att något luktade bränt. Madeleines särbo Christer Hjärtström säger att han först blev lite arg.
– Säg inte så om det inte brinner, sa jag. Men då sprang han bort och tittade och då började det brinna så in i helsike – och så small det. Jäklar vad det brann.
Polisen började knacka på i de hus som låg närmast parkeringen. Spridningsrisken ansågs vara stor. Snart brann fem bilar under en carport och nio bilar mittemot började smälta på grund av värmen.
– Det stod en polis och ropade "kom nu då!", men jag ville bädda färdigt sängen först, säger Christer.
Hur tanken går i en sån stund är svårt att återge.
De började prata om att rädda fotografier, men tid för att ta med något ut fanns inte. De 27 som evakuerades väntade en liten bit bort i uppemot en timme.
– Jag stod och frös i träskor och försökte hålla min katt lugn, säger Madeleine.
***
Av de fem bilar som stod parkerade under carporten var det inte mer kvar än ett skelett efter branden var släckt.
– Wow, kolla på alla bilar!
Ett tiotal förskolebarn trycker näsorna mot staketet och diskuterar vilt. Kan bilar se ut så? Coola bilar!
Precis intill avspärrningen mittemot bostäderna ligger Förskolan Utsädesgatan 120. Nyfikna ögon kastas mot de utbrända bilskeletten. Den här morgonen kommer barnen få gå in lite tidigare än vanligt, berättar förskolans biträdande rektor, Veronika Karlsson.
– Vi försöker vara extra närvarande och fånga upp och ta hand om eventuell oro. Men just nu är det nog mer vårdnadshavare som undrar över vad som hänt. Det är viktigt att man inte döljer det som händer utan att man får prata om vad det här innebär och betyder. Vi försöker alltid vara så lika som vanligt, förskolan är ju den trygga vardagen för barnen.
***
Flera poliser vecakade på onsdagsmorgonen avspärrningarna vid den eldhärjade brandplatsen.
Helen och Hans Winzell går förbi brandplatsen på en liten morgonrunda. De bor ett stenkast bort och följde kvällens drama från sitt fönster.
– Min son upptäckte branden genom dungen här och blev rädd att det hade börjat brinna i skogen, säger Helen och pekar.
– Sen blev vi oroliga att det kanske var förskolan som brann, det var väldigt skönt att det inte var så.
Hur känns det när nåt sånt här händer så nära?
– Det är klart att man reagerar när det händer sånna här saker nära, men samtidigt så händer så mycket bra grejer också. Om man bara fokuserar på det dåliga så tror jag man får en bild av samhället som skyndar på en negativ spiral och det vill jag inte.