Domedagshistorier om viruset avskräckte inte Nils

Andnöden, samtalen, paniken, dödsfallen. Trots covidvårdens stora utmaningar är fysioterapeuten Nils Lund stolt över att få vara med och göra skillnad.

Att koppla bort tankarna från patienterna när man är ledig är svårt, tycker fysioterapeuten Nils Lund. Dramatiska minnesbilder från i våras har bitit sig fast.

Att koppla bort tankarna från patienterna när man är ledig är svårt, tycker fysioterapeuten Nils Lund. Dramatiska minnesbilder från i våras har bitit sig fast.

Foto: Julia Djerf

Linköping2020-12-28 18:00

I FRONTLINJEN

Den här dagen är Nils Lund ledig, men att helt släppa tankarna på det som just nu utspelar sig på Universitetssjukhuset i Linköping är svårt. Minnesbilder av covidsjuka patienter i andnöd som i desperation fäktar omkring sig är svåra att bara koppla bort. Det är hans arbete att finnas till för patienterna i stunden, men det är inte helt lätt att för den sakens skull lämna det där. Livsödena följer med honom hem.

– Det är människor som gör sitt absolut yttersta för att ventilera så mycket de bara kan – och ändå hjälper det inte fullt ut. Det är som när en fisk kommer upp på land och man ser paniken...de har sån panik att de försöker rycka bort sladdar som håller dem vid liv, berättar Nils som arbetar som fysioterapeut.

Till MIMA (medicinsk intermediärvårdsavdelning) på US kommer de svårast sjuka patienterna i covid-19 – de som behöver en högre vårdnivå, men inte måste läggas in på intensivvårdsavdelning, IVA. MIMA har under året fungerat som pandemiavdelning och har i nuläget åtta vårdplatser. En del patienter vårdas bara i några timmar hos dem, andra längre tid. För några är det sista anhalten – och chansen – att vända ett sjukdomsförlopp.

Nils Lund fick frågan om att arbeta med covidsjuka patienter i våras "när allt brakade loss", som han själv uttrycker sig. Då hade han, likt många som började arbeta med covid-19, inte en aning om vad han skulle få möta.

– Man hade en uppfattning av hur det var i Italien och jag hade hört domedagshistorier om patienter i stora salar där personal tvingades bestämma vem som skulle få leva och vem som skulle dö. Frågan om att hoppa in kom snabbt och det fanns inte tid för att tänka. Jag såg det som en utmaning som några var tvungna att ta sig an och det taggade mig.

undefined
Graden på skyddsutrustning varierar beroende på vilken patient Nils Lund ska möta. För en patient med bekräftad covid-19 använder han vätskeresistent munskydd, visir, plastförkläde och plasthandskar.

Som fysioterapeut är hans uppdrag att bibehålla god funktionsförmåga hos patienterna. Det handlar mycket om att sätta dem i andningsfrämjande lägen för att ge förutsättningar att hantera sjukdomen så bra som möjligt.

– Deras huvudsakliga problem är andningsbiten och därför arbetar vi med tekniker för att optimera respiration. Många patienter kan ha 4-5 gånger högre andningsfrekvens än normalt. Du hinner nästan inte ta fler andetag än de gör på en minut även om du skulle försöka.

Att kommunicera med patienter med andningsproblem är inte helt lätt, inte minst klädd i full skyddsutrustning. Ändå tycker Nils att det går att förmedla trygghet i den speciella situation som är. Just den mellanmänskliga kontakten med patienter har varit extra viktig under pandemin då anhöriga inte har kunnat besöka sina närstående.

– Många är rädda på grund av okunskap och då kan vi lugna genom att berätta vad som ligger framför att reda ut. En del skräms av siffror på hur många som har dött och kan därför tro att detta också ska bli deras slutstation.

Hur mycket dödsångest ser du?

– Det är väldigt vanligt. En patient kan ha varit på en avdelning innan och är medveten om sin sjukdom och sen kommer man till oss för ett ökat vårdbehov och kanske känner att det går åt fel håll. Tvärtom ser vi ofta de som blir bättre och då är vi tydliga med att förmedla att det går framåt, även om det inte alltid känns så för patienten.

Pratar ni om när det går åt fel håll?

– Ja, det pratar vi om. Det är bättre att veta än att inte veta och vi har alltid en tydlig plan för varje patient gällande nästa steg. Sen har vi också ett intensivvårdsteam som kan komma in vid behov.

Något särskilt som gjort avtryck hos dig?

– De som har gått bort på vår avdelning. När många somnar in i "vanliga fall" blir patienten ofta låg på slutet och sen somnar, men här har patienter avlidit med andnöd. Det sätter sig hos mig. Man vänjer sig aldrig vid patienter som dör.

undefined
Att koppla bort tankarna från patienterna när man är ledig är svårt, tycker fysioterapeuten Nils Lund. Dramatiska minnesbilder från i våras har bitit sig fast.

I början av pandemin upplevde Nils en osäkerhet kring vilka metoder och arbetssätt som skulle ge bäst resultat för patienterna. Kunskap från liknande sjukdomsbesvär var en viktig kompass och en bit in i pandemin kunde man se att många av de insatser som gjorts fungerade väl. Det stärkte honom och innebar en större trygghet i arbetet när den andra vågen slog till under hösten och antal inlagda patienter ökade på nytt.

– Nu vet jag mer vad som krävs av mig både fysiskt och psykiskt och så har jag blivit bättre på att hitta sätt för egen återhämtning mellan passen. Men visst påminns man om pandemin hela tiden när mycket måste ställas om även privat. För mig har det blivit "Zoom"-middagar och annorlunda träning, men jag har också börjat måla och spela mer musik – det var något jag tidigare prioriterade bort, berättar Nils.

Förhoppningen är att tillströmningen av nya patienter snart kommer att bromsa in. Nils tror, likt många experter, att hur vi väljer att följa restriktionerna under julledigheten är avgörande för nästa års utveckling. Själv har han under 2020 tagit ut väldigt lite ledighet och just nu arbetar han några timmar utöver sin heltidstjänst, men det är också självvalt.

– Jag känner att jag gör mer nytta på golvet än hemma – och att få hjälpa till i många patienters svåraste stund ger väldigt mycket tillbaka. Sen har jag också själv valt att jobba med svårt sjuka patienter, skillnaden är bara att det är fler med samma diagnos just nu. Det är fortfarande ett givande jobb och skulle pandemin pågå på det här sättet ett helt år till så skulle jag inte tveka att fortsätta heller.

Bemanningsmässigt upplever han ett större lugn nu än i våras. Men det är tydligt att verksamheten är sårbar och svårplanerad – slår sjukdom till i en arbetsgrupp kan läget snabbt bli ett annat.

Det är lätt att bli cynisk i arbetet med covidsjuka när det blir tydligt att en del patienter som inte har följt restriktioner mot smittspridning hamnat på sjukhus, menar Nils. Samtidigt säger han att det inte går att skuldbelägga andra människor utan att känna till på vilka grunder de har gjort sina val. Han jämför dessa fall med sjukdom som kan uppstå efter rökning.

– Jag tjänar extremt lite på att gå runt och vara arg utan försöker istället att vara ett föredöme själv. Jag måste distansera mig till hur andra väljer att leva sina liv eftersom det är ett fritt val, men jag kan tycka att man i alla fall bör ta informerade och medvetna beslut. Sen kan jag också förstå att det är svårt att sätta sig in i hur den här sjukdomen är om man inte själv har upplevt den. Skulle fler se att ens egna beteende kan påverka tror jag många skulle tänka till mer.

Det här är MIMA

MIMA (medicinsk intermediärvårdsavdelning) är en del av den Medicinska och geriatriska akutkliniken på US.

Intermediärvård är en form av vård mellan intensivvård och vanlig vårdavdelning. Här hamnar patienter som inte har medicinsk indikation för IVA-vård, men har behov av avancerad övervakning dygnet runt.

Under pandemin har MIMA fungerat som pandemiavdelning för covidpatienter. I nuläget finns där åtta platser. De som behöver mer avancerad vård, till exempel respirator, kan skickas till IVA.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!