Men rosa- och lilafärgade "Dodge La Femme" blev aldrig den succé som Chryslerkoncernen hoppats på. Bilen tillverkades 1955 och 1956 och såldes bara i några tusen exemplar. I dag är modellen hårdvaluta på samlarmarknaden.
"Dodge La Femme" introducerades och marknadsfördes med pukor och trumpeter. Männen i Chryslers koncernledning resonerade så här: Kriget är slut, ekonomin går på högvarv och den vita medelklassen har allt mera pengar att röra sig med. "Enbilshushållet" är snart ett minne blott. I fortsättningen vill kvinnan ratta sig egen bil.
Resonemanget var ingalunda korkat. Vid 50-talets mitt uppgick antalet kvinnliga körkortsinnehavare i USA till tjugo miljoner. Med dem i åtanke lät koncernledningen utforma La Femme-modellen, som i reklamen tillägnades "Hennes kungliga höghet, den amerikanska kvinnan".
"Dodge La Femme" var en tvådörrars hardtop. Karossen gick i rosa och lila, och samma färger återkom i inredningen och på instrumentpanelen. När modellen introducerades marknadsfördes den inte med uppgifter om slaglängd och hästkrafter. Uppgifterna handlade i stället om innovationer som särskilda läppstiftsfack eller om de "exklusiva accessoarer" som följde med vid köpet: läderväska med puderdosa, regnkappa, paraply, kam, spegel med mera.
Exteriören avvek inte nämnvärt från de övriga modeller som spottades fram av Chrysler, Ford och Chevrolet under de här åren. Även om modellen var kompakt var designen mer graciös än övriga modeller, med rena, smäckra linjer. Det bakre vingpartiet är rena konstverket.
"Hennes kungliga höghet, den amerikanska kvinnan" stod dock kallsinnig inför Chryslers inviter. Kanske är det därför Volvo inte har för avsikt att serietillverka den tjejbil som visades på mässan i Genève.