I en granskning av hur Nationellt forensiskt centrum hanterar dna-spår som är aktuella i brottsutredningar, publicerade SVT Nyheter på torsdagen uppgifter om att stora mängder ofullständigt analyserade spår gallrats bort under många år. Enligt publiceringen handlar det om bevismaterial som i vissa fall skulle ha kunnat leda till att lagföra brottslingar.
Varje år får NFC tusentals prover skickade till sig för analys. Det kan handla om spår från brottsplatser i form av blod, saliv eller sperma där dna från misstänkta gärningspersoner eventuellt kan påvisas.
Kriminalteknikern Björn Thurfors har i samband med sitt arbete på många brottsplatser frågat sig varför så få misstänkta kan knytas till brott. I en mordutredning där han själv arbetade som tekniker, avfärdades ett blodfynd på en brottsplats som djurblod – något som enligt SVT:s granskning senare visade sig vara fel. I en privat utredning ledd av Thurfors framkom senare att NFC arbetar efter ett gränsvärde när det kommer till vilka prover som analyseras eller inte.
– Det här får enorma konsekvenser för rättsväsendet. Hur många dna-extrakt finns inte i deras frysar som går att använda, säger Björn Thurfors till SVT Nyheter.
För att få fram dna-molekyler löser en forensiker upp det fynd som har gjorts upp i en vätska för att få fram ett så kallat spårextrakt. Om halten dna är under ett visst gränsvärde (se faktaruta) så analyseras det i regel inte vidare med hänvisning till att det bara finns en liten eller ingen chans att nå ett användbart resultat. Var gränsvärdet för den bedömningen vid så kallade standardanalyser har legat har varierat över tid.
I en tysk studie, som SVT hänvisar till, påtalar forskare att en tredjedel av spårextrakten under gränsvärdet i Sverige är användbara.
Helena Trolläng, avdelningschef på NFC, säger att de behöver ha en gräns för att ha en verifierad metod att arbeta efter.
– Anledningen till att det finns är att vi vet att ovanför gränsen får vi en bevisning som är robust. Men det är inte alls så att allt under inte analyseras – tvärtom påstår jag att vi vid grova brott och brott av komplex natur använder flera andra analyser som har motsvarighet i de tyska som det hänvisas till. Det är dock så att vi har standardrutiner för att vi emellanåt behöver kunna säga "det här är så resurskrävande att det inte kan ställas mot brottets karaktär".
Tycker du att kritiken som framkommit mot NFC är befogad?
– Jag känner mig helt trygg att det utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv inte finns någon som har blivit dömd på felaktiga grunder eller att det går mördare lösa på grund av våra metoder eller rutiner. Sen behöver vi alltid vara självkritiska kring hur vi kan bli tydligare kring vår metodik och vad som står i våra sakkunnigutlåtanden, säger Helena Trolläng.
Det rapporteras om att gränsvärdet inte skulle vara känt för polis eller rättväsende, vad säger du om det?
– De uppgifterna förvånar mig. Du kan gå in och läsa dig till hur vi arbetar på vår hemsida och vi utbildar också rättsväsendet i det. Vi har också diskussioner kring hur vi kan komma vidare i en utredning dagligen. Sen kanske inte alla förstår vårt arbete i detalj, men det är för mig också orimligt att alla skulle kunna förstå våra extremt komplexa processer.