Terminsstart är egentligen inte hans mest hektiska period. Som universitetsdirektör har han ansvar för personal och administration. Det är snarare ett administratörsjobb än ett terminsbundet universitetsjobb.
Vad är det egentligen du gör på jobbet?
– Jag är den högsta tjänstemannen under rektor, vilket betyder att jag ansvarar för att rektor och styrelsen får underlag för att fatta beslut. Jag vill bygga ett fungerande lagarbete där vi trivs, utvecklas, presterar och mår bra.
Kent Waltersson ingår även i universitetsledningen tillsammans med fyra stycken andra vilket placerar honom i universitetets absoluta toppskikt.
Han är även chef för universitetsförvaltningen som har hela 500 anställda.
Hur kommer det sig att vi ser så lite av dig i media trots ditt stora ansvar?
– Det ligger i min tjänsts natur att inte vara den som syns, oftast ligger det snarare på rektor eller på lärare och forskare.
Intresset för utbildningsfrågor har löpt som en röd tråd genom Kent Walterssons karriär. Kent kommer inte från en familj där högre studier var någon självklarhet, snarare tvärtom. Hans äldre bror var den första i familjen som tog studenten från gymnasiet. Däremot så fanns ett starkt engagemang för samhällsfrågor i familjen och i tonåren gick Kent med i SSU. Redan då låg utbildningsfrågorna varmast om hjärtat.
– Då var det väl främst att man såg saker som inte funkade i det som låg en närmast, och det var ju skolan, säger Kent Waltersson.
Den politiska karriären tog honom från västgötska Grästorp, via Växjö, hela vägen till Stockholm och regeringskansliet.
– Man kan säga att jag levt ett dubbelliv de senaste 20 åren, där politiken varit den ena delen och universitetet den andra, säger Kent Waltersson.
På grund av tidsbrist har han i dag fått lägga politiken på hyllan och Kent står idag med båda fötterna i universitetsvärlden.
Hur påverkar din bakgrund i politiken ditt yrkesutövande i dag?
– Jag har en grundmurad övertygelse om att både Sverige och den enskilda människan utvecklas med hjälp av kunskap och kompetens. Det är en inre kompass som jag navigerar efter. Rent konkret så hjälper det ju såklart också att jag sen tidigare känner till hur det politiska maskineriet fungerar i både stat och kommun.
1994 följde Kent Waltersson kärleken och hamnade i Linköping med frun Lotta. De enades om att Stockholm kändes lite väl stort. Under några år pendlade Kent till Stockholm för arbetet på utbildningsdepartementet men han har även hunnit vara kommunalråd för Socialdemokraterna i Linköping.
Universitetskarriären kom dock i gång sent med distanskurser på delfart. Men vid 30 års ålder hade Kent ändå fått en doktorandtjänst i historia vid LiU. Även här lyste intresset för utbildningsfrågor igenom. Avhandlingen kom att handla om barn och ungdomar utbildnings- och framtidssträvanden under 30-, 40- och 50-talen. 2005 disputerade Kent och återvände till politiken på heltid. Det skulle dock inte dröja mer än fyra år innan han var tillbaka i universitetsvärlden som föreståndare för Centrum för kommunstrategiska studier (CKS). 2012 utannonserades tjänsten som universitetsdirektör och Kent Waltersson beslöt sig för att söka efter mycket övervägande.
Vad var det som fick dig att tveka?
– På CKS hade jag mycket inflytande över en liten organisation. Den här tjänsten är mycket mer övergripande och på en komplex nivå där jag ofta jobbar tillsammans med, och genom andra, det är ett stort ansvar. Jag tror överlag att det är bra att vara en tvivlare.
Hur ser du på din maktposition?
– Det här är en stor organisation som det är svårt att utöva makt över. Vi har ju en väldigt akademisk kultur där nya beslut ska diskuteras noggrant innan de genomdrivs. Men det är klart att jag har makt och inflytande. Jag är med där besluten växer fram.
Vad är universitetets största utmaning i nuläget?
– Vi är konkurrensutsatta både i Sverige och i världen. Ungdomar är väldigt rörliga nuförtiden och vi måste se till att fortsätta rekrytera i hela Sverige, inte bara inom vår region. För att göra det kan vi inte vila på redan vunna segrar utan vi måste visa att vi har utbildningar av högsta kvalité. Samtidigt som vi fortsätter utveckla grundutbildningarna måste vi även ta fram nya utbildningsprogram.