Utanför Jan-Olof Svenssons garageport står tre stora sopsäckar fyllda med skräp som ska iväg för sortering på sopstationen. Det var efter att Svensson sett diket, som ägs av kommunen, fyllt med sopor varje gång han tagit en promenad förbi som han fick nog och bestämde sig för att plocka upp skräpet själv. Diket är runt 250 meter långt och går från åkern till griftegården i Lilla Aska.
– Jag går på motionsrundor där och varje gång retas jag på skräpet. Rundan är det många som går, men ingen plockar upp, säger Jan-Olof Svensson.
I sopsäckarna finns allt från bildelar till skoskydd. Även en hel korg fylld med mosade pantburkar har Svensson plockat upp.
– Jag har plockat skräp under den senaste månaden och sammanlagt har jag tjänat två kronor på all pant.
Carl Eriksson, driftingenjör på Linköpings kommun, berättar att kommunen gör två storstädningar av diket två gånger om året, en på våren och en på hösten. Mindre städningar görs varje månad. Mellan maj och september städar kommunen två gånger i månaden och mellan oktober och april städar de en gång i månaden.
– Nedskräpning är ett stort och kostsamt problem. Många gånger är nerskräpning en medveten handling, något som görs i farten eller med nonchalans genom att exempelvis inte täcka sin släpvagn på väg till återvinningscentralen, säger Eriksson och tillägger att kommunen uppmanar folk att ta hand om sitt eget skräp.