Madelene Bojestig var skoltrött och ville arbeta med händerna igen, Karolina Johansson tog en paus i sina studier till textillärare och Gabriella Segerholm ville hitta tillbaka till sitt hantverk.
– Jag läste möbelsnickare i gymnasiet, sen vikarierade jag i några år, men upptäckte att jag ville tillbaka till det praktiska så jag sökte hit, säger Gabriella Segerholm.
Alla tre går andra året på Slöjd, hantverk och formgivningsprogrammet på LiU. Programmet är praktiskt samtidigt som det står på en vetenskaplig grund och precis som andra kandidatprogram sträcker det sig över tre år. Metall och trä samt textil är de två huvudinriktningarna, men den som vill får förkovra sig i båda och mer därtill.
– Om man bara har viljan kan man alltid lära sig saker här. Även om det inte är inlagt på schemat finns det inga begränsningar, säger Karolina Johansson.
Även om det är delar av programmet som liknar de mer teoretiska gelikarna är det en del andra saker som skiljer sig. Istället för tentor gör studenterna arbeten som de får redovisa på olika sätt. Dessutom är det mycket av studietiden som går till det praktiska skapandet.
– Vi får mycket tid för skaparprocessen. När de har presentationer i undervisningen som vi ska jobba med vill de att man ska ha ett eget uttryckssätt, säger Karolina.
Madelene Bojestig tillägger.
– Kursplanen ser nog inte heller riktigt likadan ut som andras, det är mycket tolkningsutrymme.
Alla tre har ett intresse för att skapa även på fritiden, även om alla inte har samma möjlighet att ta med skolarbetet hem.
– Jag jobbar mycket i trä så det skulle bli väldigt mycket spån hemma om jag jobbade med det utanför skolan, men samtidigt tänker jag mycket på idéer utanför studierna, det är en konstant process, säger Madelene.
Ingen av de tre har ännu bestämt sig helt för vad de vill göra när studierna vid LiU är över.
– Vi har möjligheten att välja och det är en bred linje, men det är svårt att välja när man bara är halvvägs, säger Gabriella Segerholm.
Även om slöjd och hantverk kan ses som något gammalt i en digitaliserad värld menar trion att det inte gör något, snarare tvärtom.
– Vi lär oss gamla tekniker, men det betyder inte att vi är gamla i sättet. Vi försöker uppdatera det vi lär oss och göra det mer modernt och något som kan fungera i dag, säger Karolina.
Madelene håller med.
– Jag tycker inte att det behöver vara antingen eller. Man kan inte undgå utvecklingen med det digitala samhället, samtidigt betyder det inte att man behöver slänga bort det traditionella.
Gabriella tillägger.
– Sen har vi även kurser där man lär sig InDesign, Photoshop och andra program så vi är ganska uppdaterade på det också på så sätt. Den som vill kan fördjupa sig i det också.
Alla tre är rörande överens om att utsikterna för framtiden är goda.
– Framtiden känns väldigt ljus. Naturmaterial och hantverk har kanske känts lite dött innan, men nu börjar det komma tillbaka igen. Folk vill se att det är en person som gjort det och att de är ensamma om att äga just den skålen, säger Karolina.
Madelene håller med.
– Sen blir hållbarhetstänket mer och mer intressant. Det är svårt för företag att säga att de inte släpper ut mycket eller att det blir spill och sådant efter dem, medan vi kan ta från naturen och inte slänger något. Jag vet kanske inte vad jag vill bli än, men det känns bra.