När bomben small på Ådalagatan för ett år sedan stod Niklas Borg, kommunstyrelsens ordförande, och åt frukost på perrongen. Han väntade på ett tåg till Stockholm där han skulle på ett möte i Regeringskansliet.
Vad var det första du gjorde?
– Jag ringde direkt till vår säkerhetschef som hade polisen i andra örat. Vi fick höra den allra första rapporten från poliserna på plats. De befarade att många var skadade och kanske döda. Det lät väldigt traumatiskt. Det var ett angrepp på vårt samhälle.
Hur agerade kommunen de första timmarna?
– Vi säkrade kommunal verksamhet i området. Vi har ju en förskola precis intill. Vi fick snabbt återkoppling om att alla var okej. Barn och personal evakuerades fort. Eftersom det var klämdag var få i tjänst. Det gjorde att det tog lite tid innan vår organisation var på fötter. Vi satte ihop en krisledning som snart kopplades ihop med Stångåstaden. Det var de som tog det stora lasset – och gjorde det väldigt bra. Kommunen tog även ansvar för trygghetspunkten som skapades vid sporthallen.
Något som fungerade sämre?
– Krisledningsarbetet gick väldigt bra, till viss del på grund av lyckliga omständigheter. Varken säkerhetschefen eller kommundirektören jobbade, men var lyckligtvis i närheten och kunde sätta igång. Men: Det tog för lång tid att få hela vår apparat på plats. Information från SOS och polisen dröjde och vi hade behövt hantera informationsbehovet från media snabbare.
– Efter Ådalagatan har vi ändrat en hel del i vår krisberedskap. Nu har vi, till exempel, tydliga rutiner så att SOS och en jourhavande medarbetare på vår säkerhetsavdelning kopplas ihop snabbt.
Är kommunens krisberedskap bättre i dag?
– Ja. Efter sprängningen på Ådalagatan och den totalförsvarsövning vi gjorde i början av året har vi steppat upp som kommun när det gäller krisberedskap. Det hade vi nytta av när det brann på Vretagymnasiet, och inte minst nu i coronapandemin. Krisledningen och arbetet under de här månaderna har fungerat väldigt bra.
Enligt våra källor var sprängningen riktad mot en person som har kopplingar till MC-gänget No Surrender.
Hur skulle du beskriva gängkriminaliteten i Linköping?
– Det är ett växande problem. Jag har varit med i politiken länge. När jag var ordförande i socialnämnden var det Black Cobra som dominerade. I dag är det andra grupper som främst är i konflikt om vem som ska ha kontroll över narkotikadistributionen. I en stor stad som Linköping kommer vi nog tyvärr få leva med att det finns organiserad brottslighet – jag benämner det hellre så än gängkriminalitet. Det är tydligt att de här "gängen" är ganska löst sammansatta. Det gäller att vi som kommun, och framförallt polisen, gör allt vi kan för att försvåra och begränsa dem.
Var det lättare förr när grupperingarna var knutna till krogmiljön?
– Ja på ett sätt. Då kunde vi som kommun använda alkoholtillståndet som ett verktyg. Genom alkohollagen kunde vi komma in och granska bokföring och dra in tillståndet på krogarna där Black Cobra höll till. På så sätt slog vi sönder mycket av deras verksamhet.
– Nu är det svårare. Vi har en bit kvar i Linköping. Jag och lokalpolisområdet är överens om att övervakningskameror måste upp i Skäggetorp och Berga för att få bort en del av den öppna narkotikahandeln. Det är ett av polisens projekt sedan 2018, och senast i dag kritiserade jag rikspolischefen för att Linköping är nedprioriterat. Jag kan bli frustrerad när vi som kommun inte sitter på verktygen, samtidigt som jag ser att – i mitt tycke – en ganska enkel prioritering från polismyndigheten skulle kunna förbättra läget avsevärt.
Varför är kameror viktigt?
– Narkotikahandeln försvinner självklart inte, men vi får bort den från den offentliga centrummiljön. Då måste de söka sig till andra platser där polisen lättare kan ha span och slå till och fånga flera på en gång.
Och vad blir kommunens viktigaste uppgift?
– Att skapa förutsättningar och framtidstro hos ungdomarna för att minska risken att de börjar använda narkotika eller rekryteras till organiserad brottslighet. Jag är inte nöjd med utvecklingen av varken organiserad brottslighet eller tryggheten i framförallt Skäggetorp eller Berga. Det finns mycket kvar att göra. Det ska man vara ödmjuk med att säga.