Det piffades in i det sista inför balen

Mycket står på spel när de blivande studenterna ska dansa bal inför släkt och vänner i Cloetta center. Det piffas in i det allra sista. Ebba Eriksson från Folkungaskolan äter macka i sin vackra klänning samtidigt som mamma Elisabeth rycker in.

– Säkerhetsnålar, förklara Ebba. Axelbandet satt lite löst.

Hennes partner, Edwin Norell, vankar av och an vid sidan.

Är det pirrigt?

– Jo vars. Men nu har vi klarat av genrepet. Sedan är det bara att dansa, säger han.

Det är Berzan, Folkunga, Praktiska gymnasiet, Yrkesgymnasiet och Framtidsgymnasiet som delar på tillställningen som blir den tredje abiturientbalen för Linköping i år. Dansen som väntar har de övat på i ungefär ett halvår. Det blir både traditionella An den schönenblauen Donau och ett överraskningsmoment. Men Sanna Holm-Eriksson har försäkrat sig mot överraskningar. Hon valde ett par löparskor under klänningen.

– Äsch, de syns inte ändå. Bekvämlighet måste gå före. Jag provade högklackat men det gjorde bara ont, berättar hon.

Hon är inte ensam. Kikar man lite extra så sticker det fram mjuka, foträta skor nedanför flera av de sprakande klänningarna. På en trappa ståltrappa bakom arenan har ett gäng frackar samlats lite för sig själva.

Vad pratar ni om?

– Om vad som kan gå fel, säger Samuel Hederén och Marcus Gustafsson.

Men egentligen verkar de ganska lugna. Åtminstone på ytan. Det blir uppställning på led och baltränaren Mikael Svelander ser till att spänningen släpper alldeles innan de ska göra sitt stora intåg:

– Okej, för att alla ska få i sig lite luft så tar vi den här, som alla känner igen, ropar han från en stol på asfalten.

Och så går alla loss i en förlösande "Hu -vud, axlar, knä å tå ...".