Linköping
Det var omkring 1 400 förköp och publiken strömmade in på arenan långt före utsatt tid. Alldeles utanför stod Leif Wangin, musiklärare på Kulturskolan i Linköping och sedan 19 år orkesterledare i Linköpings skolmusikkår. Han var också en av arrangörerna bakom hela festivalen. Och makalöst lugn inför uppträdandet.
– Ingen fara. Jag har fyra minuter på mig, sa han till Corren och drog upp ärmen på den gröna uniformsjackan.
Under helgen har det hållits seminarier, tävlingar och marscher genom stan.
– Det är något speciellt med marschmusik. Många stannar några minuter och tittar när de ser en orkester marschera förbi.
Hur är marschmusikens ställning i Sverige?
– Vi har flera levande musikkårer i länet, vilket också ger oss goda förutsättningar att arrangera en sådan här festival i Linköping. Men regementsnedläggningarna har minskat antalet orkestrar. Det krävs entusiaster och nördar som engagerar sig. Det tillkommer fortfarande många unga duktiga musiker, säger Leif Wangin.
Konserten på söndagen visar att arenan funkar till mer än fotboll. På plats var Linköpings skolmusikkår, Arvika stadsmusikkår, Västerås youth marching band, Hemvärnets musikkår i Östergötland, Kungälvs musikkår och drillflickor samt dragplåstret Arméns musikkår.
Omkring 300 personer var på planen samtidigt under slutnumren som bland annat blev Eurovision-vinnaren"Heroes" och I4:s marsch av Ludvig Schlögel. Alla visade upp riktigt fina marscher och spännande musikval. Som Daft punks "Get lucky", från Västerås youth marching band. Eller Swedish house mafias "Don´t you worry child", från Arméns musikkår. Men Linköpings skolmusikkår stod för detaljerna: Pardansen mellan leden, och solodansen med bastuban. Eller den lilla klacksparken när orkestern vände publiken ryggen.
Mjölby ungdomsmusikkår vann guld i tävlingen på lördagen. Se fakta här intill!