Det vanligaste sättet att sälja hus och bostadsrätter är att anlita en mäklare. Enligt branschorganisationen Mäklarsamfundet görs 100 000 fastighetsaffärer om året i Sverige, och i 80 000 av dem är mäklare engagerade.
Att anlita en mäklare är självklart inget tvång. För både säljare och köpare är det viktigt att veta vad en mäklares roll är. Det går inte att jämföra med en bilförsäljare som köper en bil av en kund och säljer den vidare till en annan. I bilfallet är det självklart att bilförsäljare har hela ansvaret för vad han säljer till kunden.
Mäklaren är inte säljare. Idén med mäkleri är att säljare eller köpare anlitar en specialist som kan marknaden. När det gäller fastigheter är det absolut vanligast att det är säljaren som betalar för mäklartjänsten. Säljaren vill få ut ett så högt pris som möjligt och det är mäklarens uppdrag att hitta det. För det arbetet tar mäklaren ett arvode, oftast en viss procentuell andel av försäljningsvärdet.
Det mäklaren har ansvar för är sin tjänst, till exempel att hon tar in och redovisar bud på ett professionellt sätt, informerar säljare och köpare om deras skyldigheter och upprättar korrekta handlingar.
Det är säljaren själv som har ansvaret för till exempel dolda fel i fastigheten, ett ansvar som sträcker sig tio år framåt i tiden.
Den som kalkylerar med att kunna spara på att inte anlita mäklare bör fundera över vilken tid man är beredd att lägga ned på att sköta allt det praktiska, som att anordna visningar, sköta budgivning och inte minst pappersarbetet. Den som väljer att sälja själv kan för någonstans kring 5 000 kronor få hjälp med juridiken, till de juridiska rådgivningsbyårer på Internet som specialiserat sig på att hjälpa till vid fastighetsförsäljningar.
Det finns också Internetföretag som erbjuder en mer traditionell mäklartjänst, undantaget att du får sköta visningarna själv. Adirekta är en sådan byrå som tar 17 500 kronor för värdering, annonsering på Internet, förhandling, budgivning, upprättande av kontrakt med mera.
Branschorganisation Mäklarsamfundets vd Lars Kilander, där 2 000 av landets 4 500 mäklare är medlemmar, menar att den som anlitar Internetmäklare riskerar att förlora på affären.
-- Fördelen med en lokal mäklare är att de är så kunniga på hur efterfrågan ser ut och hur prisutvecklingen går. Värderingsmän som internetbyråerna anlitar är duktiga, men de ligger efter i utvecklingen, eftersom de ser statistik i efterhand när lagfarterna söks.
Lars Kilander menar också att det är viktigt med mäklare i försäljning av bostadsrätter, även om en större andel av försäljningspriset går till mäklararvode om bostadsrätten är lågt värderad.
-- För köparen är det väsentligt att mäklaren är med. Skulder som säljaren har till föreningen, vilket förekommer ibland, de får köparen lov att betala om de inte regleras i samband med överlåtelsen. Det finns stora risker just med bostadsrättsaffärer, de är faktiskt med komplicerade än fastigheter.
Mäklaren ska:
1. Besöka och värdera fastigheten
2. Kontrollera vem som äger fastigheten och vilka inteckningar, servitut och andra rättigheter som belastar det.
3. Göra en beskrivning av huset eller lägenheten och marknadsföra det
4. Genomföra visningar
5. Föra diskussioner med spekulanter och ta emot bud
6. Göra en boendekostnadskalkyl -- riktad till köparen
7. Upprätta köpehandlingar
8. Hjälpa köparen söka lagfart eller medlemskap i bostadsrättsförening.
Om du är missnöjd med mäklaren:
Den som anser att mäklaren inte uppfyllt sina åtaganden kan vända sig till fastighetsmäklarnämnden. Nämnden kan varna och i extremfall ta ifrån en mäklare registret. För att få fungera som fastighetsmäklare måste man vara registrerad hos statliga fastighetsmäklarnämnden. För att bli registrerad som fastighetsmäklare krävs både teoretisk utbildning från universitet eller högskola och praktik.
Av registret framgår bland annat om en person är registrerad som fastighetsmäklare och om tillsynsmyndigheten meddelat mäklaren varning.
Fastighetsmäklarnämndens tillsyn går ut på att se till att fastighetsmäklarna lever upp till sina skyldigheter enligt fastighetsmäklarlagen.